Brott i Bred

Marie Anderssons hemsida

Här hittar du bl. a en del av det jag samlat om min hembygd - vilket innebär Tibble by, Tillinge socken och Åsunda härad.

Några brott begångna i Bred socken

1599 Rentvådd från lammstöld

I maj 1599 hölls laga ting i Åsunda härad...

...då Erichsson i Edsberga ville bli rentvådd från den beskyllning för stöld av ett lamm, som Strangessons dotter från Nåsta riktat mot honom:

"Oloff Erichsson J Eedzberghe kom för rätten och klagade på Erich Strangessons Dotter J Nostenn, Ath hon hade skäldt honom för en lambtiuff, Feste hann tregge manna Eed thill Näste tingh."

"Samma dagh kom för Rätten Oloff Erichsson J Edzbergh medh sinn Laghielpare, och wille gå en triggemanne eedh för thet lamb Erich Strangessons Dåtter, hade förwitt honom, och effther pigen war een wettwillingh och wiste ingen beskeedh med thet hon sade, sadhes Oloff frij för they thaal, wedh hwars 40 m."

 

 

1599 Två drängar och en piga

I ett häradsrättsprotokoll från Åsunda i juni 1599 kan man läsa...

...om hur en piga från Vreta i Bred blivit kränkt av en dräng vid namn Jöns. Den sistnämnde ville, precis som han lovat henne innan de blev kärvänliga med varann, gifta sig med henne. Pigan träffade dock under tiden en annan dräng vid namn Måns från Eklunda. Tycke uppstod och flickan övergav Jöns som hon först varit tillsammans med. Måns var helt ovetande om hur långt hennes vänslande med Jöns hade gått, och för att få Jöns att tiga om saken gav hon honom en ny skinntröja. När hon väl hade blivit trolovad med Måns tog hon tillbaka tröjan.

En tid därefter träffades de två drängarna. Efter att ha svingat några bägare tillsammans började de träta om pigan. Jöns sa då till den trolovaade Måns: "Har du handslag, så har jag mödomen!" Måns blev arg och skar Jöns i armen med en kniv, något han återgäldade med att ge Måns ett slag med en yxhammare.

Vid rättegången som följde ville Jöns fortfarande håla sitt löfte om giftemål med pigan, men hon ville hellre ha Måns som trolovat henne. Det slutade med att alla tre dömdes till böter! Vem som pigan slutligen gifte sig med förtäljer ej historien....

 

 

1640 Om en bortkommen mässhake

Vid 1640 års andra laga ting i Åsunda härad …

….. då kom en "ryttare Axill Didrichsson vid namn, som uti Björksta socken boendes är, och gav till känna att då han var vid .ä..en uti Tyskland, fick han en manfolkskappa uppå fribyte, vilken han uti ett lakan till samman sömmade med en Mässohake, som hans stallbroder Gustaf i Gunnesta också på fribyte bekommit haver. Vilka blevo tillika bortstulne utur deras koja."

När Didrichsson återvänt hem blev han varse att "då Gustaf hem kom haver han igenom handel låtit komma samma Mässhake till Bredha Kyrkio: Och fördenskull förmente bemälte kappa skulle av Gustaf själv jämte hans Mässohake, där uti kojan i Lägret vid .ä..en bortstulen vara".

Dock hade inte Gustaf blivit stämd till tinget, varför målet sköts upp så att laga stämning kunde utfärdas. Hur detta slutade är ännu inte utforskat.

 

 

1723 Barn kvävt i sängen

Vid 1723 års vinterting i Åsunda härad som ägde rum i månadsskiftet februari - mars....

….. kom bonden Erik Nilsson och hans hustru Brita Jöransdotter inför tinget och berättade hur de "olyckeligen mistat" sin 8 veckor gamle son. Barnet hade tidigare varit friskt men hade sista dagen i livet varit svettig och kall i ansiktet och blev därför lagd i sängen mellan modern och väggen. Erik hade inte varit hemma den aktuella natten. När hustrun vaknade på morgonen var pojken död. Han hade "nederstupat, och en nästbårre mot bålstret". Tolvmannen Olof Ersson i Hällby hade kommit och synat, och han berättade att barenet legat en bit ifrån modern men hade "kullrat utför huvudgärden" så att både näsborrar och mun legat mot bolstret. Pojken var blå över "veka livet" enligt en hustru Brita, som också synat barnliket.

Häradsrättens dom löd på kyrkoplikt i Breds kyrka för hustrun, inkl allvarliga förmaningar av prästerskapet att inte lägga sina späda barn i sängen hos sig.

 

 

1729 Vidskepelse vid hädanfärden

År 1729 hölls laga sommarting i Åsunda härad …

… då ett flertal kvinnor stod anklagade för att ha utfört lagstridigheter vid svepningen av liket efter den enas syster. Tyvärr är texten mycket svårt att tyda, men innebörden torde vara ungefär följande:

Piga Karin Ersdotter hade dött. Hennes syster änkan Anna Ersdotter från Edsberga torp tvättade liket, tillsammans med Margreta Arwidsdotter från Rabo torp och hustrun Anna Jansdotter från Ängesta. När det var dags att svepa liket var inte längre Margreta närvarande, och det var när detta utfördes som några åtgärder ifrågasattes:

I handen på den döda placerades en silverdaler av hennes syster. Systern Anna bekände också att hon i smyg lagt dit denna utan den andras vetskap, och motiverade det med ett uttalade som innehåller uttryck som ...."i sin enslighet och ……dess avlidna syster i livstiden trollskap varit .. utstå och blivit bergtagen ". För detta dömdes Anna Ersdotter till böter på 40 daler silvermynt, med hänvisning till förordningen om eder och sabbatsbrott av år 1687 och dess 9 § . Straffet kunde omvandlas till 8 dagars fängelse på vatten och bröd, om hon inte förmådde att betala böterna.

Vidare hade ett blad från en psalmbok placerats under hakan på den döda. Detta hade utförts av hustrun Anna från Ängesta på anmodan av den dödas syster. Hon hade övertalats med yttranden om att den döde behövde detta på grund av de svåra frestelser hon varit utsatt för under livstiden. Då nämnden lämnade henne goda vitsord och då hon själv inte varit vidskeplig, friades Anna Jansdotter från anklagelserna.

Domarna överlämnades dock till hovrätten för slutgiltig granskning och dom.

(Docent Linda Oja, som tog upp detta fall vid ett föredrag i Enköping i oktober 2009, hade läst Hovrättens utslag och kunde berätta att systerns slutgiltiga straff blev 8 dagars fängelse, dock inte på vatten och bröd - dvs en lättare form av bestraffning.)

 

 

1735 Brott mot dryckenskapsförordningen

År 1735 hölls laga sommarting…

… då länsman Dimberg stämt torparen Anders Olofsson i Knåpet i Bred socken till tinget för brytelse emot förordningen om s..lg och dryckenskap .

"Torparen Andes Olofsson nekade alldeles här till, varför att bevisa sin talan pro…derade länsman torparen Anders Johansson på Lötbo ägor och pigan Kerstin Andersdotter i Ugglan vilka ojävade efter avlagd ed …..först Anders Johanson att han varit hos Anders Olofsson nyårsdagen och sett honom vara något drucken men inte så, att han icke kunnat gå och styra sig".

Pigan Kerstin Andersdotter lämnade en liknande redogörelse.

Domen löd: "att uti all den stund vittnen Anders Johansson och pigan Kerstin Andersdotter intygat att Anders Olofsson varit nyårsdagen något drucken så kommer han därför till följe av 1733 (?) års förordning att plikta sina 5 daler silvermynt eller i brist av botum med en söndags stocksittande plikta utanför Breds kyrka".

 

 

1743 Lönskaläge i Strömsberg

År 1743, den 10 februari hölls laga vinterting…

"… kronolänsman välaktad Sven Dimberg tilltalade kvinspersonen Karin Ersdotter på Löts ägor och drängen Hans Hansson i Skälby för det de med varannan olovligt umgänge plägat - varav Karin havande blivit och barn framfött..".

Karin berättade, att vid tjugondagstiden år 1742, då hon tjänat tillsammans med Hans på Strömsbergs sätesgård har hon av honom blivit hävdad. Det skall ha skett så, att han om natten kommit till henne i köket. Sju veckor före helgonmässan födde hon ett flickebarn, som ännu levde.

Hans Hansson nekade alldeles till att ha plägat något olovligt umgänge med Karin. Några vittnen hördes då. Hustrun Anna Berg berättade att hon sett Hans i Karins säng i köket strax efter julhelgen 1742. Hustrun Malin Andersdotter, som varit hos Karin i barnsnöden, dvs under förlossningen, kunde berätta att Karin under födslovåndorna erkänt att Hans hade lägrat henne, men även att kapten Bröckers tvenne söner hade haft umgänge med henne efter att hon blivit "med barn rådd".

Karin sade, att efter att hon blivit havande, och känt att barnet sparkade, hade Johan och Wilhelm Bröcker haft olovligt umgänge med henne. Dessa kallades då in till tinget för att höras. Karin berättade då i deras närvaro, att hon sistlidne år i februari månad stött på Wilhelm Bröcker i en hölada. Hon kunde inte slippa ifrån honom, förrän hon plägat olovligt umgänge med honom. Veckan därpå hade hon träffat på kornetten Johan Bröcker i skogen, och hon hade inte kunnat komma ifrån honom, förrän han hade hävdat henne.

Kornetten av kungliga livdrabanten Johan Bröcker och hans bror Wilhelm nekade alldeles till att någonsin ha hävdat Karin.

En piga som flyttat till Sala behövde också höras, varför målet skulle fortsättas vid nästa ting.

 

År 1743 den 20 september hölls laga hösteting ….

Hans Hansson, som fram till nu bestridit anklagelserna, bekände nu frivilligt att han "efter Karins utsago med henne plägat olovligt umgänge, men ville bestrida, att han voro rätta fader till hennes framfödda barn, emedan hon ock tillförne vid rätten bekänt, det tvenne Capitain Bröckers söner även haft med henne att beställa".

Bröckers söner hade i brist på bevis tidigare blivit frikända från Karins påståenden, och hon hade senare återkallat sin beskyllning på dem, och endast angivit Hans Hansson som barnafader. Under själva barnafödseln hade hon också angivit Hans Hansson som barnafar, något som de då närvarande hustrurna hade intygat under ed.

Kronolänsman vet att berätta, att Karin en gång tidigare har pliktat för lönskaläge, och att Hans Hansson varit angiven för lönskaläge en gång tidigare, men blev då ej fälld. Karin anhöll om, att hans Hansson skulle bli skyldig att bidra till barnets uppehälle.

Häradsrättens utslag blev, att Hans Hansson, eftersom han frivilligt erkänt att han begått lägersmål med Karin, under den tid de tillsammans tjänade på Strömsbergs säteri, dömdes för första gången begånget lönskaläge (enl 53 Kapitlet 1 § Missgärningsbalken) till 10 Daler Silvermynts böter. Karin Nilsdotter dömdes för andra gången begånget lönskaläge till 10 Daler Silvermynt. Han skulle därutöver skänka 4 och hon 2 Daler Silvermynt till Breds kyrka, samt i sakristian i 3-4 personers närvaro undgå enskild skrift och avlösning. Därutöver skulle Hans (enl 8 Kap. 7 § i Ärvdabalken) bidra till barnets uppehälle med 15 Daler Kopparmynt om året, räknat från dess födelse till "det sig själv nära kan".

 

 

1745 Enfalt hor i Strömsdal

År 1745 den 21 maj hölls laga sommarting ….

"…inkallat arrendatorn på Strömsdals säteri Olof Andersson tilltalandes honom för det han såsom gift karl skall lägrat kvinnsperson Anna Pehrsdotter i Bonde prästgården, under det hon varit hans tjänstepiga".

Anna berättade, att "förlidet år då hon tjänt hos arrendatorn Olof Andersson och vistats både på Strömsdal och ibland på rusthållet Gunsta, bägge i Breds socken belägna, skall hon 4 förskilda gånger av denne dess dåvarande husbonde övertald till lägersmål, som skall skett första gången i hans egen säng i Gunsta, andra gången i stallet där sammastädes, tredje gången i Strömsdal i en bod, och fjärde gången i köket i samma gård, varefter hon havande blivit och 8 dagar för Vårfrudagen eller den 17 martti sistlidne fött ett piltabarn som ännu lever, påstående att hon med ingen annan mansperson än denna att skaffa, fast än hon, när hon först känt sig vara rådder, skall blivit tillbedd och dels trugad att bekänna på en annan, nämligen drängen Olof Larsson i …, vilken bekännelse likväl hennes samvete nödgat henne att ändra, och bekänna på denna såsom hennes lägersman".

Olof nekade till allt, och menade att Anna beskyllde honom för detta av arghet eftersom han drivit henne ur sin tjänst, när han fick höra att hon var med barn.

Ett antal vittnen hördes. Torparen Erik Eriksson i Ugglan berättade, att när han förra sommaren när rågen bärgades gjort dagsverken på Gunsta. Eftersom de då arbetade till sent på aftonen, hade han blivit kvar över natten. När de ätit, hade de gått och lagt sig i stallet på höet. Där hade också Olofs pigor legat, och Olof själv hade kommit strax efter. Det var då så mörkt att vittnet inte kunde se var Olof lade sig.

Vittnet drängen Anders Andersson i Knåpa sa, att när han föregående år tjänat hos Olof Andersson, brukade arbetsfolket sova på höet i stallet. I mitten av juli, när så skedde som vanligt, hade Olof kommit in och frågat hur de låg, eftersom det var så mörkt. Anna ska då ha svarat att hon låg mot väggen, Olof bad henne flytta sig, men hon hade menat att det fanns plats för honom också. De hade sedan legat tillsammans denna och påföljande natt, men vittnet som legat på sidan om hade inte kunnat märka att de haft med varann något olovligt umgänge, och att Olof hade haft livstycke och byxor på, och Anna kjorteln.

Nästa vittne var pigan Margareta Andersdotter i Wida. Föregående sommar hade hon liksom de andra pigorna legat i en bod på Strömsdal, när Olof en natt kommit hem från Gunsta och kommit in i boden och sagt "Kom upp och giv mig äta". Anna hade då gått upp och blivit borta länge, men var hon varit visste inte vittnet.

Därpå vittnade pigan Kajsa Johansdotter i Backa: Hon berättade bl a om en natt i Gunsta, när vittnet, Anna och en annan piga (Anna Eriksdotter) legat i tillsammans i samma stuga. Olof ska då ha bett att någon av dem skulle komma till honom i hans säng, varpå Anna Pehrsdotter gått till honom och lagt sig, och blivit kvar där hela natten. Anna hade när hon gick över till husbondens säng bara haft linnetyget på sig. Kajsa hade dock strax somnat, och därför inte hört eller sett om de haft något oanständigt umgänge med varann.

Även pigan Anna Eriksdotter i Hänsta hördes. Hon kunde också berätta hur de ter pigorna och husbonden legat en natt i samma stuga, när Olof ska ha bett en av pigorna att komma till sig i sin säng, eftersom det var så mycket loppor där. Anna gick då över till Olofs säng. Hon hade sedan sovit och inte sett eller hört något. Hustrun hade inte varit hemma vid detta tillfälle.

Olof sa att han visserligen kommit att ligga bredvid Anna två nätter i stallet i Gunsta, och att hon legat hos honom en natt i hans säng strax före midsommar. Det sistnämnda hade berott på att pigorna klagat på att de låg för trångt i andra sängen, och att han därför bett någon av dem att komma till hans säng. Något otillbörligt hade dock inte försegått.

Eftersom Olof så hårdnackat nekade, beslöt häradsrätten att han måste vid nästa ting med Ed sig värja, och dess förr innan skulle prästerskapet i församlingen noga underrätta honom av vikten av att svära eden.

 

År 1745 den 8 oktober och följande dagar hölls laga hösteting….

Arrendatorn Olof Andersson vid Strömsdals säteri skulle vid detta ting svära sig fri från beskyllningen om enfalt hor, som Anna Persdotter framfört. Kaplanen i Sparrsätra och Breds socken Claes Lindman har skickat in en skrift, där han intygar att han noga föreställt Olof Andersson Edens vikt och värde, samt den själavånda, han sig underkastar, om han svär den falskt.

När häradsrätten nu tillfrågar Olof Andersson om han är redo att Värjesmålseden gånga, svarade han att han nu besinnat sig, och rent ut bekänna ville, det han till detta brott är skyldig.

Därefter framläggs en skrift från Olofs hustru där hon, om han är skyldig till brottet, likafullt erkänner honom som sin äkta och älskeliga man, och vill aldrig från honom skiljas.

Utslaget blir, att Olof döms (enligt 55 kapitlet 1 § i missgärningsbalken) för första gången begånget enfalt hor till 80 Daler silvermynt i böter, som dubblas till 160 Daler Silvermynt (enligt 53 kapitlet 4 § i samma balk), eftersom han lägrat sin egen tjänstepiga.

Anna Persdotter döms till 40 Daler silvermynt (55 kap. 1 §), eller om hon inte kan erlägga pengaböterna, istället genomgå kroppsstraff med 10 par ris, tre slag av paret.

Därutöver skall de till Breds kyrka erlägga han 4 och hon 2 Daler Silvermynt i böter, och i närvaro av 3-4 av de äldsta i församlingen undergå enskilt skrift och avlösning.

Eftersom Olofs hustru förlåtit honom detta och brott, och inte vill skiljas, låter rätten det stanna därvid.

 

 

1778 Svordom i Edsberga

Från 1778 års laga vinterting i Åsunda härad:

..."Påstod länsmannen välaktad Abraham Albrecht Arpi å ämbetes vägnar att gästgivaren Anders Hansson i Edsberga Bred socken måtte plikta för svordom den 8 sistlidne januari då någon del av Anders Hanssons lösegendom för domfast skuld blivit med kvarstad belagd. Och ville väl Anders Hansson i början härtill neka, men sedan nämndemannen Per Johansson i Torgesta, vilken vid förrättningen länsmannen följaktig varit, ojävad på ed hördes och intygade, att då de värderat en Anders Hansson tillhörig bössa till 8 skilling, har han sig yttrat med de orden Att det ej vore rätt värde, för ta mig djafwulen det skall se, varefter länsmannen genast tillsagt honom, att vid tinget till ansvar stå, så kunde Anders Hansson ej längre frångå, det han i så måtto svurit, varför

Avsades: det skall Anders Hansson, för det han av hetsighet och lättsinnighet svurit, till följe av 3 kapitlet 1 § missgärningsbalken böta en daler silvermynt.

 

 

1800 Giftmordsförsök i Strömsnäs

År 1800 den 30 juni och 1 juli hölls urtima ting…..

….”över mjölnaren vid Strömsnäs Anders Ramströms hustru Greta Olofsdotter, som blivit angiven och tilltalad för det hon uti mat, vilken hon för annan framsatt aftonen den 29 sistlidne april, och varav han förtärt, blandat gift”.

Mjölnaren Ramström vittnar först om att hustrun troligen av sinnessvaghet blandat gift i hans mjölk och att mellan dem rådde varken oenighet eller missförstånd. Efter att ha satts under någon press från häradsrätten medgav han dock, att hustrun var begiven på starka drycker och att hon i överlastat tillstånd ofta farit ut i otidigheter mot honom, och någon gång också beskyllt honom för otrohet uti äktenskapet.

Den aktuella dagen hade Greta visat honom stor vänlighet, något som enligt vittnen var vanligt makarna emellan när Greta var nykter. Ett vittne som tjänat hos paret sa, att det hände att Ramström gömde undan brännvin för hustrun, samt att ryktet väl hade gått, att Ramström var intresserad av andra kvinnfolk, men att vittnet inte visste att det låg någon sanning i detta.

Ramström blev av giftet svullen över magen.

Greta Olofsdotter dömdes (enligt Missgärningsbalkens 39 kapitel 17 paragrafen) till tjugoåtta dagar på vatten och bröd, och fördes till Uppsala slott.

 

1830 Skyggande häst

Från 1830 års laga höstting i Åsunda härad:

Å tjänstens vägnar presenterade kronolänsman Luhr en skriftlig berättelse om en händelse den 24 september samma år. Bonden Olof Andersson i Vretas änka Catharina Larsdotter åkte med sockenskräddaren i Bred Lindqvist hem från Enköpings marknad denna dag. Då de kommit fram till platsen där vägen till Vreta går från "stora landsvägen" skulle änkan kliva av. Hon klev på skalmen till kärran, samtidigt som en annan resande passerade. Det ledde till att hästen reagerade, något som fick till följd att ekipaget hastigt stjälpte ner i diket. Catharina hamnade under hästen som tryckte ner henne i vattnet. Hon låg så med ansiktet nervänt i tio eller tolv minuter innan man fick upp henne, enligt en piga som åkte med och som vittnade. Efter att ha varit sanslös fick man liv i änkan genom att bulta och skaka henne i ryggen, enligt samma piga. När man rest upp henne hade hon pratat och bl a frågat efter den vadmal hon haft med sig.

Man förde Catharina till hennes hem "och ådren öppnad på henne, då obetydligt blod runnit, och strax därefter hade Catharina Larsdotter avlidit".

I saköreslängden (listan över utdömda straff) för detta ting står: "För vållande till änkan Catharina Larsdotter i Vretas död, har sockenskräddaren Johan Lindqvist i Bred blivit dömd att utgiva vådabot tjugo daler silvermynt med 6.32, vilket dock är vord.. Kongmjst o rikets svea hovrätt prövning underställt". Om hovrätten ändrade domen är inte utforskat

 

 

 

 

Senast uppdaterad 2016-05-21

 

© Marie Andersson 1999-2017