Brott i Tillinge på 1600-talet

Marie Anderssons hemsida

Här hittar du bl. a en del av det jag samlat om min hembygd - vilket innebär Tibble by, Tillinge socken och Åsunda härad.

Några brott begångna i Tillinge socken på 1600-talet

1636 Våldsverkan på kvarnen i Nykvarn

Vid Åsunda härads ting år 1636 som hölls den 10 mars …..

Pär Möllnare vid Nykvarn - som hade lagt ner mycket tid och pengar på att iordningställa kvarnen där - anklagade Anders Rysse (?), som var mjölnare vid en annan kvarn, för att ha bedrivit "wåldswärk uppå den qwarnen Pär förfärdigat haver" och rivit stenarna ur stenkistan. På grund av detta hade Pärs kvarn stått stilla i 14 dagar. Han anklagade också Anders för att ha "sönderslagit armarna uti Wattuhiulet". Anders menade att isen hade slagit sönder armarna, och inte han. Det framkom dock att

1. "Anders ingalunda haver velat, att samma kronokvarn måtte upprättat varda"

2. att han inte kunde värja síg genom att avlägga ed

3. Att Anders så småningom erkände att han velat driva stenarna ut ur stenkistan, så som det berättats.

Detta sammantaget ledde till att Anders inte kunde undkomma ansvar för att ha också ha slagit sönder armarna på kvarnhjulet och "således wåldswärkan bedrivit". Anders dömdes till 40 marks böter och skulle därutöver ersätta Pär för all bevisad skada som Pär lidit.

 

 

1636 Rov och edsöresbrott i Åsbo

Vid Åsunda härads tredje ting år 1636, som hölls den 27 september …..

…kom Johan Eriksson, välborne Gabriel Gyllenankars tjänare, inför rätten och anklagade Lars Jonsson och Lars Larsson, båda profosser i överstelöjtnantens regemente, för att ha rövat åtskilliga persedlar av honom. Detta hade gått till så, att Johan hade några saker i förvaring hos Marten i Åsbo. När profosserna fick reda på detta, for de till Marten och frågade var Johan var, trots att de inte hade någon fullmakt att fråga efter honom. De fick till svar att Johan inte var där på gården, men Lars och Lars sade sig inte tro på detta utan ville slå upp dörren till det ställe där han förvarade sina saker, i tron att han var där inne. De som var på gården blev då rädda för att få dörren sönderslagen, så de hämtade nyckeln och låste upp dörren till boden. När profosserna kom in i boden och fann att Johan inte var där tog de, trots Johans frånvaro och emot gårdsfolkets vilja, en del av Johans tillhörigheter. Det bortförda var, värderat i vitmynt: Ett par stövlar för 2 mark, tre par vagnsskor för 6 mark, ett par gamla byxor för 12 öre, en hatt för 2 mark, en karpers (?) för 3 mark, en krutflaska full med krut för 12 öre samt ett par klipping stövlar för 8 öre. Allt detta "hava de fört sin kos och bytt sig emellan" efter vad de nu själva erkände inför häradsrätten.

Häradsrättens dom var att de inte kunde värjas för edsöresbrott, så både Lars Jonsson och Lars Larsson blev, enligt 40 kapitlet i edsöresbalken, "under svärd dömde".

 

 

1640 Hemgång i Uddala

Åsunda härad höll laga ting den 10 februari 1640.

Johan Andersson i Uddala kom då inför häradsrätten och anklagade en ogift soldat vid namn Måns Andersson för att han om natten kommit in i Johans olåsta stuga med draget svärd, när Johan och hans hustru låg i sin nattsäng. Måns hade då dragit honom i håret ut ur sängen samt överfallit honom med hugg och slag. Vidare berättade Bengt i Uddala att Måns inte ägde kläderna på kroppen, att han rymt från sitt kompani när de for sin kos och att han tidigare blivit straffad i Romfartuna för att ha besovit en hustru.

Efter "Månses" egen bekännelse hade han slagit sig samman med en kona när han kom ut ur fängelset i Västmanland. Nämnda kvinna bodde hos Johan, men blev bortdriven från gården när Johan fick reda på deras olovliga handel. När Måns fick höra att konan drivits bort av Johan hade han blivit arg och gått hem till Johan om natten så som beskrivet var. Måns hade dragit Johan i skjortan men blivit övermannad av honom och hans fru. Han sprang då till grannarna och betedde sig så illa med svärande och bannande, att de inte blev kvitt honom med mindre än att de tog fatt och band honom.

Då Måns själv erkände att han med berått mod kommit in i Johans stuga med draget svärd, dragit honom ur sängen i håret, kindpustat och huggit honom ett blodsår uti huvudet, dömde häradsrätten honom i enlighet med 35 kapitlet i edsöresbalken att "mista högra hand sina".

På sommaren samma år hölls ett ting i Åsunda, då denna sak åter togs upp. Man hade nu fått en resolution i målet från kungliga hovrätten som innebar att ett antal kompletterande frågor behövde ställas:

1. Om domen mot Måns i Västmanland

2. Har han pliktat för att han rymde från kronan

3. Är han straffad för förbindelsen med konan i Uddala

4. Hur kom han ut ur kronans fängelse och var har han suttit

På första frågan kunde inte bara Måns utan också befallningsman Johan Larsson, som varit närvarande när domen föll i Romfartuna, vittna om att han blivit dömd för horet där.

På den andra frågan fick man lita till Måns egna ord när han sa att han inte hade pliktat för att han rymde från kompaniet. Han menade också att han inte rymt, utan bara hållit sig undan vid avfärden på grund av horet i Västmanland, som han då ännu inte var dömd för.

När det gällde den tredje frågan höll han fortfarande ihop med samma kvinna, vars namn var Anna och som hade skött honom i fängelset sedan den 10 februari då han fick sin dom för hemgång och som försörjde honom med kläder och föda därför att de "varannan till äkta begära". Det konstaterades då att Anna var född i äkta säng och inte har låtit sig belägra av någon annan och eftersom han också vill gifta sig med henne dömdes Måns endast till 20 mark (troligen för mökränkning).

Svaret på den sista frågan var enligt Måns egen berättelse att han såväl suttit i fängelse som gått smidd i järn i ett år och tolv veckor på Västerås slott. Han har under hela den tiden gått och arbetat på slottet, tills landshövdingen välborne herr Ture Sparre löste honom från både bojor och arbete.

"Således är detta, efter den konungsliga höglovliga hovrättens befallning rannsakat och befunnet som nu bemälte är".

Om Måns till slut förlorade sin hand eller inte förtäljer inte dessa protokoll.

 

 

1640 Fårstöld i Tibble

Vid Åsunda härads laga ting år 1640, som hölls den 10 februari….

... besvärade sig en ryttare vid namn Jöns Danielsson i Tibble över att två vita får hade stulits ifrån honom, och att "fjäten syntes åter tillbaka igen från Tibble till Engesta". Jöns visste dock ingen som han direkt kunde beskylla för stölden, men framhöll att hans "sven-tjänare hade mött en på Engesta skog om natten, som förde får uppå hästbaken". Jönses granne Pär Andersson skulle också ha sett spåren från Tibble till Ängesta och dessutom skulle en hustru vid namn Maria ha sett fårtarmar på väggarna i Ängesta.

Då inget av detta kunde bevisas blev Jöns pålagd att till nästa ting inställa sig med sina vittnen.

Vid nästa ting besvärade sig Mats Bengtsson i Ängesta över att Jöns beskyllde honom och hans folk för att ha stulit två får av honom.

Rätten konstaterade, att även om spåren av den som stulit fåren och ridit ledde till Ängesta, visste ingen vart han sedan tagit vägen. Därför friades Mats från ryktet tills bevis kunde uppvisas.

 

 

1640 Vådadråp i Vela

Vid ett extra insatt ting i Åsunda härad den 7 juli 1640….

....kom Jacob Jacobsson i Vela, som var välborne herr Johan Baners bonde, och "klageligen gav till känna" hur hans 1,5 år gamla barn "uttaff hans handawärk, sin dödh lutit haffr".

Ett antal vittnen hördes och följande berättelse om förloppet framkom: Vittnena samt flera andra hade varit samlade hemma hos Jon i Vela till ett samkväm. De "worto drucke" och Jacob Jacobsson ville gå hem. När han kom ut i förstugan kom Christopher Pärsson, fru Elizabeth Yxells tjänare, efter honom och sa till Jacob att han måste gå in igen och dricka ut ölkannan. När Jacob inte ville följa hans begäran tog Christopher honom i axlarna för att föra in honom i stugan igen. En av de andra gästerna såg detta och sköt då Christopher "sin koos utur parstughun" och ut på backen och han kom därefter inte in i stugan igen. Jacob, som var mycket drucken, visste inte vad Christopher var ute efter och tog därför fram sin täljkniv då han var rädd att Christopher på nytt skulle komma intill honom. I samma stund kom Jacobs hustru, som bar deras barn på armen, och tog tag i honom och omkring honom och bad honom att strunta i Christopher och istället följa med hem. När han skulle ta om henne råkade han ragla inpå henne, så att kniven drabbade "twärtt öffwer wänstra benkalffwen" på barnet, en skada som ingen av dem förstod sig på att förbinda. Barnet förblödde därför och dog halvannan timme efter skadan.

Rätten försäkrade sig om att Jacob och Christopher inte hade någon träta sig emellan och inte heller talade onda ord om varandra, likaså att Jacobs hustru Margreta inte anklagade sin man för dråpet.

Därefter förkunnade häradsrätten att den skada Jacob tillfogat sitt barn och som ledde till dess död hade skett mot hans vilja och därför kunde anses ha skett av våda. Jacob friades därför med hänvisning till dråpmålabalkens 26 kapitel.

 

 

1641 Okvädesord i Hovdesta

Den 14 oktober 1641 hölls Åsunda härads tredje ting för året …

.…. Då kaplanen i Tillinge herr Anders i Hovdesta trädde inför rätten och klagade över sin granne Anders Matsson i Hovdesta. Den sistnämnde hade kallat kaplanen en trollkarl, något som han inte nekade till. Det hade dock inte varit en beskyllelse om trolldom, utan uttalat av vrede, träta och "hastuga modhe".

Anders Matsson dömdes att plikta sitt brott med 3 mark.

 

 

1642 Om barnamord i Ör

Vid Åsunda härads andra ting är 1642, som hölls den 25 juni, …

…behandlades en resolution från kungliga hovrätten angående konan Barbro Ericksdotter som blivit dömd för barnamord den 2 januari. Ett antal frågor behövde besvaras, av vilka några ledtrådar ges om vad som tidigare utspelat sig:

1. Hur länge hade barnet legat i sänghalmen?

2. Av vem blev det upptaget och skadat ?

3. Om några tecken på mord fanns på barnet ?

4. Om konan var fullgången då hon födde ?

På första frågan berättade Mats Erichsson i Örs hustru Maria att barnet legat i sänghalmen i 3 nätter och 3 dagar ifrån det att hon födde barnet. Anledningen till att de fann barnet var att Maria hade lånat ut ett par strumpor till Barbro, och hon fick inte tillbaka dem oavsett hur hon krävde detta. När de då började leta efter strumporna hittade de dem lagda i vattnet för att tvättas. På strumporna kunde de se att hon fött barnet och de hade då börjat söka i Barbros kammare och fann då barnet i sänghalmen.

Svaret på andra frågan var att Mats Erichssons styvmor, hustru Karin, sökte och fann barnet naket i kölden i Barbros säng, som stod i den kammare hon hade för sig själv. Barnet togs upp av Karin och av Maria och blev noga beskådat av dem samt av många andra, bland dem herr Haralds (kyrkoherdens ?) hustru - dit konan för övrigt flydde och gömde sig.

Ingen av dem som granskade barnet kunde se några tecken vare sig på att det varit dödfött eller att det blivit mördat på grund av att det så länge legat i kölden, vilket var svaret på den tredje frågan.

Avslutningsvis intygade alla att barnet var alldeles fullgånget.

Om Barbro dömdes och avrättades för barnamord återstår att ta reda på.

 

 

1649 Björnjakt i Kil

År 1649 hölls ting med Åsunda härad....

.…. där ett mål handlade om att en man blivit skadeskjuten i samband med björnjakt: Erich Mattsson i Kil hade bådat folk till björnjakt vintern 1649. Jägarna och deras drevkarlar hade närmat sig björnens ide och vidtog åtgärder för att väcka björnen. Detta fungerade, och en arg och uppretad björn rusade plötsligt upp ur idet. Ett antal skott avlossades, och i den allmänna förvirringen träffades drevkarlen Johan Andersson från Torgesta i knät av ett skott. Han överlevde men blev ofärdig för resten av sitt liv, och det var han som därför hade stämt den ansvarige för jakten, Erich Mattsson från Kil, inför rätta. Johan kunde dock hålla med om, att det inte fanns ont uppsåt utan att det skett av våda när "Erich Mattsson tillika med flera andre hade skjutit uppå björnen" som rytande och ilsken rusade mot fridsstörarna.

Häradsrätten dömde Erich Mattsson till 6 marks böter och därutöver "9 mark för lytet" och med det var parterna förlikta.

Huruvida björnen överlevde är inte klarlagt!

(Källa: "Två sockenkrönikor Sparrsätra Bred" av Arvid Bladh, utgiven av Sparrsätra-Breds hembygdsförening.)

 

 

1692 Trolldomsanklagelser i Åby torp

År 1692 hölls ordinarie vinterting i Åsunda härad......

... då "beklagade sig Swän Nilsson, saltpetersjudare i Åby torp och Tillinge socken över torparen Lars Johansson Hässling i Hässelby torp ibidem, att han sedan Thomasmässa, haver kommit till sig i Åby torp, sparkat på dörren, kallat honom tjuv och skällt … ut honom och kallat hans hustru för trollpacka. Lars Johansson nekade alldeles till att han i vredes mod, någon sin kommit till hans hus, men vad det andra .. kommit, så haver han orsak nog stor sådant att säga, ty hans hustru Kierstin Nilsdotter, en 73 års gammal hustru näst för jul, haver satt i sin växande rönn som står på hans tomt 3 st halvbakade kakor och dem med rönnvidjor upphängt. Vilket han fritt ut sade varer gjort för den skull att hon skulle hämta makten av hans kreatur, som där av nog (?) samt prövas, att han på några års tid intet hav… något gagn av dem. Till ... har bemälte hustru Kierstin för vid pass tu år sedan ut.. ... Hässlingens närvaro, som ock hans kamrats Mats Erson i Snörhåle, som tillförrande d.. såg, satt en skål under väggen, och utur s.. vägg i skålen mjölk hämtat, vilket … i samma stund skålen sig till smör ..de; Men så snart Mats i Snörhåle skar kors i väggen, där mjölken utrunn.., stannade hon straxt. Och nu like berättelse haver Lars Hässling gjort den 4 jan 1692 såsom attesten lyder av h .. herr Olof Therullius, herr Stephanus Linzelius, Dnis Studiosis Petrus Staaf, Ericus Frondelius och Lars Skiärf såsom vittnen i Tillinge prästgård skriven och underskriven.

Hustru Kierstin tillstod vad hon hade här till att svara, sade anbelangande det tre bullarna, så var det en klok kvinna som bad mig sätta dem i ett träd som bär frukt, och där igenom skulle jag slippa min armvärk. Hässling frågade varför satte du dem icke i din rönn, som står på din tomt? R(svar): Hon är för ung, så att hon intet haver några bär på sig. Togo avträde. Tillspordes nämnden, vad för rykte hustru Kierstin haft om sig. R: Ingen har förstått något som galet är om henne.

Resoluto: Rätten prövar skäligt att hustru Kierstin Nilsdotter i följe av kunglig majestäts plakat om eder och sabbatsbrott artikel 9 för vidskepelse som hon där med begått att hon tre halvbakade kakor har med rönnvidjor upphängt i en rönn som stod på sin grannes tomt bör plikta med tre dagars fängelse vid vatten och bröd, och remitteras i det övriga att undergå kyrkostraff, där med att hon sitter 2 söndagar i stocken. Vad det övriga vidkommer att hustru Kierstin skall hava satt en skål under väggen och där ut tappat mjölk uppsättes det till en annan gång, alldenstund Mats Ersson i Snörhållet, som här om skall veta något berätta nu för tiden intet är här på orten finnandes. Anbelangandes Lars Johansson Hässling, såsom Swen Nilsson intet kunde med vittne övertyga honom, att han i vredes mod kommit till sig i sitt hus, alltså kan icke heller tingsrätten honom nu där till binda. Var med sättes ock 40 mark till vite, för den som sig emot den andra med ord eller gärningar förbryter."

 

Fortsättning följde vid nästa ting:

Anno 1692 hölls ordinarie (valbrogsmässo) ting..

…då "ställde länsman väl. herr Petter Fröman soldaten Lars Hässling för rätten, anhållandes att såsom han haver tillvi.. hustru Kierstin Nilsdotter, något vidskepelse och trolldomb och vid sista tinget blivit befalld .... vittnen, som han sist nämnde i detta mål producera, det måtte han det nu utan uppehåll göra. Lars Hässling omskyllandes sig sägandes den ena hans vittne, nämligen hustru Lisbeta i Jolsberga och Teda socken vara sjuk, men den andra hans vittne, Mats Ersson intet till stå sina ord, utan säga, att det var intet annat än en svamp, som Hässling sagt vara mjölk. Varför pålades honom det han änteligen till nästa ting skulle skaffa bemälte vittnen tillstädes, och tolvmannen det skulle han göra honom handräckning där uti".

Om detta skedde är inte utrett.

(Docent Linda Oja, som tog upp detta fall vid ett föredrag i Enköping i oktober 2009, hade läst Hovrättens utslag vad det gällde vidskepelsen som Kierstin Nilsdotter anklagades för och kunde berätta att hennes slutgiltiga straff blev 8 dagar på vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt att hon - och hela församlingen - skulle uppmanas av prästen att avhålla sig från vidskepelser! )

 

 

1693 Trolldom eller vidskepelse i Tibble

År 1693 hölls ordinarie vinterting i Åsunda härad ......

... då "föredrog torparen Mats Mårtensson i Snuggbo huruledes hustru Sara Andersdotter i Tibble och Tillinge socken befallt sin tjänstepiga Kierstin Mikelsdotter, att taga något Trollsmör, som satt på en stock, och medan folket var i kyrkan bränna det upp med nio slags ved, sägandes att den som utom byfolket kommer då till gårds intet vara av bästa ullen. Havandes sedan hans hustru Brijta Ersdotter då råkade komma dit ut spritt om henne att hon haver hennes smö. .lycka borta för sig. Hustru Sara tillstod att hon befallt sin piga under predikan uppbränna trollsmöret". Däremot vile hon inte kännas vid att hon beskyllt grannfrun för trolldom, men tillade lite försmädligt att "även såsom hustru Brijta icke heller neka kunde, att hon om söndagen försummat gå till kyrkan, men däremot intet försummat att gå i by och förnöta tiden med skvaller"...

Hustru Sara blev utfrågad, och man undrade varför hon ville ha detta genomfört på en söndag, och dessutom när folket var i kyrkan? På detta svarade hon, att då "trollsmöret var dit kommit om natten aktade jag intet efter om det var söndagen eller någon annan dag och alldenstund jag ville bränna det, medan det var färskt, och när pigan intet hade att göra". PÅ frågan vem som givit henne lov att utföra detta? Svaret blev, att "det är intet så nytt, eller ovant, och om man där igenom kunde uppenbara, så mycket ont som sker på många orter, tror jag det skulle vara en god gärning".

Häradsrättens dom löd:

"Resloverades: Euruväl hustru Sara Andersdotter förmenar vara lovgivit igenom naturliga medel uppenbara arga människors fördömda konster, var igenom stor synd förövas och både folk och kreatur komma att lida, icke dess mindre såsom hon sådan syssla företagit på en söndag som icke utan någon vantro (?) kan avlöpa, varför prövas skäligt, att hon därför efter den 5 ? p... uti plakatet om eder bör plikta med 4 daler silvermynt och hustru Brijta Ersdotter, för hon försummade kyrkan, efter den 7 punkten om sabbatsbrott med 6 mark silvermynt." Därutöver skulle pigan "som sig till detta arbetet låtit bruka", stämmas av länsman till nästa ting,"och parterna emellan vara ett 20 mark silvermynts vite".

 

 

 

 

 

 

Senast uppdaterad 2009-10-20

 

© Marie Andersson 1999-2017