Epidemier

Marie Anderssons hemsida

Här hittar du bl. a en del av det jag samlat om min hembygd - vilket innebär Tibble by, Tillinge socken och Åsunda härad.

Något om epidemier och deras utbredning i Tillinge

Pesten

Pesten har härjat i många omgångar. En av de mera kända är förstås Digerdöden i mitten av 1300-talet. Det sista stora pestutbrottet i Sverige ägde rum under åren 1710-1712: Sommaren 1710 nådde pesten Stockholm sjövägen. Smittan spreds vidare in i landet under sensommaren och Uppland blev ett av de hårdast drabbade landskapen. Särskilda pestkyrkogårdar invigdes, bl a en på Almas mark nära Tillinge kyrka. Sist att friskförklaras i landskapet var staden Enköping, där nya fall rapporterades in på nyåret 1712. Tillinge drabbades under hösten 1710. I begravningsboken saknas ett par sidor över tiden maj-november, men prästens övriga anteckningar tyder på att första dödsfallen kan ha ägt rum i oktober. Bara under december månad 1710 begravdes 84 personer i Tillinge - där motsvarande siffra för helåret 1708 var 20 personer och dito år 1709 19 personer. En mycket dramatisk ökning alltså! Även under januari 1711 var dödligheten stor, med 48 begravningar för att därefter klinga av något. En ny ökning skedde under sensommaren 1711. Troligt är att det sista dödsfallet i pest i Tillinge skedde i november månad 1711.

Det finns en osäkerhet i uppgifterna, då pestens offer inte begravdes på sedvanligt sätt och på sedvanlig plats. Detta märks bl a på att exakta begravningsdatum saknas för många liksom hemvist för ett 20-tal individer. Bortser man från det kan dock följande noteras angående pestens senaste framfart i Tillinge socken:

 

1710

Troligt är att pesten nådde Tillinge i oktober. Den riktigt svarta månaden är december, då 84 personer begravdes. Det motsvarade den normala dödssiffran för en 5-årsperiod i socknen. Under denna månad var främst byarna Vappa, Hovdesta, Öndesta, Åsbo, Dorsilla, Kroklösa, Tallmyra och Tibble drabbade. Totalt antal döda minst 148 individer.

 

1711

Året började med 48 dödsfall i januari och 16 i februari för att sedan återgå till normala värden under ett par månader. Under januari-februari var det främst Alma, Kil, Tibble, Vappa, Vindsberga och Hovdesta som drabbades av pesten. Under juni ökar antalet begravda igen, 16 stycken jordfästes. Siffran för juli var 23 personer, i augusti 37 st, september 34 st och för oktober 15 st. Novembers dödssiffra var 4 individer, varav 3 var troliga pestfall. Under denna sista pestvåg inträffade dödsfallen främst i Broby, Dorsilla, Gryta, Hagby, Hansta, Hummelsta, Järstena, Mälby, Prästgården, Skinna, Tibble, Ullbro, Vela och Ör. Totalt inträffade 201 dödsfall under året, varav 10 verkar ha andra orsaker än pesten då dessa fick begravas på kyrkogården. Den sista familjen som drabbades var av allt att döma Mats Jansson i Ullbro: 2 barn begravdes i mitten av oktober, ytterligare två av barnen i mitten av november samt allra sist en son den sista veckan i november.

 

1712

Faran över. Endast 16 dödsfall totalt under hela året.

 

 

Hur drabbades de olika byarna? Här följer en kort sammanställning av de uppgifter som kan tydas ur begravningsböckerna (hårdast drabbad by först):

 

Vappa

var den by som drabbades hårdast i socken av pestens framfart. Här dog minst 26 personer under knappt tre månader vintern 1710-1711. Sist att drabbas torde Jan Janssons hustrus syster ha varit, som begravdes i mitten av februari. Från den familjen hade tidigare ett barn, Jans svärmor och Jans syster dött.

 

Tibble

byn som drabbades näst värst. Här avled minst 23 personer av pest, utspridda under hela det år som farsoten härjade i socknen. Först (?) drabbades Jan Larssons piga och barn, som begravdes den 18 december 1710. Redan på julaftonen samma år fick han följa ytterligare två av sina barn till graven. Nästa familj som drabbades var Janco Pålack vars hustru begravdes i mellandagarna, följd av sin man en vecka senare. Torpet Laggan drabbades också hårt: Fem personer därifrån begravdes mellan julafton 1710 och 7 januari 1711. Pestens sista offer i byn kom alla från Per Erssons familj: I september 1711 begravdes två av barnen och första veckan i oktober begravdes ytterligare ett barn samt hustrun.

 

Vela

17 dödsfall av pest ägde rum. Två av dessa skedde i januari 1711 och alla övriga under perioden mitten av juli - mitten av september 1711. Hårt drabbade var t ex bonden Israel Stenssons hushåll, där husbonden själv avled först och begravdes 18 juli, följd inom två veckor av en piga, en dräng och en 16-årig son. Sista familj att drabbas torde vara soldaten Lärka, där två barn samt hustrun begravdes med en veckas mellanrum i mitten av september

 

Ör

klarade första pestvågen, men var den plats där andra vågen verkar ha startat den 30 april 1711. Då dog snickarens änka, följd av sin son en månad senare. Från 10 juni till mitten av september samma år dog sedan ytterligare minst 15 personer av pesten i byn, fördelat på många olika familjer.

 

Hovdesta

I byn avled minst 15 personer av pesten. Alla dödsfall utom ett ägde rum under perioden december 1710 - januari 1711. Det första tydliga fallet här är avlidne Erik Mattsons 44-åriga änka som begravdes tillsammans med två av sina barn den 4 december. 18 december begravdes sedan ytterligare en son (Anders) från samma familj. Bonden Johan Matsson (min farfars farfars mormors farfars far) begravde sin dotter den 9 december, för att sedan själv jordas dagen före julafton 1710.

 

Hagby

Inga fall av pesten verkar ha drabbat byn förrän i slutet augusti 1711. Då avled Jan Olsson 10-åriga styvson, följd av Jan Olsson själv och hans hustru två veckor senare. September var sedan den månad då alla dödsfall ägde rum, utom ovan nämnda styvson samt byns sista fall: Ett litet barn som begravdes första veckan i oktober. Totalt 10 person föll offer för pesten.

 

Mälby

Samuels barn som begravdes i mitten av januari 1711 var byns första fall av pest. Det skulle sedan dröja till 17 juni innan nästa pestrelaterade jordfästning från byn ägde rum. Då var det torparen Lars Perssons dotter och hustru som jordades. Sista drabbade familj blev torparen Olof Ersson, där ett barn begravdes i början av augusti - följt av torparen själv, hans hustru samt en son en vecka senare. Summa 9 döda.

 

Broby

September och oktober 1711 var de två månader då pesten slog till med dödlig utgång i Broby. Först ut att drabbas var gamla gästgivarens hustru. Därefter följde 6 dödsfall på gästgiveriet: Först ut en icke namngiven piga, sedan gästgivaren själv Anders Persson, en liten dotter, änkan, ytterligare en piga och sist en son. Det begravdes en person/vecka från gästgiveriet från mitten av september till slutet av oktober. Ytterligare två dödsfall i pest ägde rum i byn, då två barn från annan plats (Hälltorpet?) avled där sista veckan i oktober.

 

Järstena

Minst 9 personer dog av pesten i byn. Först verkar bonden Anders Hansson ha varit, då han begravdes den 22 december 1710. Ytterligare två dödsfall ägde rum under januari 1711. Annars var det främst på hösten som pesten skördade sina offer här, och då främst i Järstena torp, där 5 personer dog under augusti månad 1711. De sista två att begravas var två barn från Järstena torp som jordades i månadsskiftet augusti/september

 

Skinna

Hårdast drabbades den familj som också var de första: I mitten av maj 1711 begravdes Olof Hanssons hustru och son. Två veckors senare följdes de av tvenne döttrar och ytterligare en vecka senare av Olof Hansson själv. Ytterligare 4 dödsfall ägde rum i byn, det sista i slutet av juni 1711.

 

Ullbro

Två familjer stod för samtliga dödsfall i pest i byn: Först drabbades Anders Jansson, som fick begrava sin son i mitten av september 1711 och ett barn till en vecka senare - för att sedan själv begravas i mitten av oktober tillsammans med sin hustrus syster. Den andra familjen var Mats Janssons, som också kom att bli den sista i socknen att jorda de sina: Fem barn begravdes under oktober och november 1711, det sista sista veckan i november 1711.

 

Hansta

I Hansta avled 8 personer av pesten och alla hörde till komministern i Tillinge och Svinnegarn Stephan Litzeliis hushåll: Först begravdes sönerna/studenterna Johannes (21 år) och Ericus (18 år) Lindseller den 23 och 24 juli 1711. En vecka senare jordades en tjänsteflicka. Veckan därpå begravdes herr Stephans svärmors faders (Johani Filmeri) efterlämnade änka samt hans hustru, den "friborna och dygdesamma matronan" Margreta Filmera. En piga jordades påföljande vecka. 14 oktober avled komministern själv efter att ha tjänat i församlingarna i 22 år. Raden pestoffer avslutades med en dräng några dagar senare.

 

Åsbo

Per Larssons 17-åriga dotter Annika hörde till de först konstaterade offren i socken under december 1710. Hon begravdes den 4 december, och följdes av tre syskon som jordades den 11 i samma månad. Den 18:e begravdes Per Larsson själv som den siste från byn. En annan familj där drabbades också samtidigt: Den 8 december begravdes Olof Gustafssons 32-åriga hustru Lisbeta Matsdotter tillsammans med två av sina barn.

 

Dorsilla

Två familjer drabbades i byn. Först ut var Erik Erssons dotter Anna som begravdes den 11 december 1710. Ett par veckor senare avled en piga i samma hushåll. Den andra familjen drabbades hårdare: Där inleddes dödsfallen med bonden själv, Anders Larsson, som begravdes den 23 december 1710 - tätt följd av sin hustru som jordades den 27 i samma månad. Sedan inträdde ett bedrägligt lugn, tills det var dags i augusti 1711 igen; denna gång inleddes begravningarna med en piga, följd av en son - för att avslutas i mitten av september med Anders Larssons yngsta dotter

 

Kil

På mindre än en månad avled 7 personer i byn. Dödsfallen inleddes med en fattig tjänstegosse som begravdes den 7 januari 1711. I slutet av samma månad jordfästes bonden Mats Johansson och hans hustru. Som sista familj drabbades Jan Erssons, där dottern Anna avled i slutet av januari 1711 tätt följd av sin mor och två syskon, som begravdes samtidigt i början av februari.

 

Öndesta

Pestens första (?) offer i byn var Anders Erssons trenne barn, som alla begravdes den 4 december 1710. Samma dag begravdes också Olof Unessons son Lars, 14 år gammal. Den 11 december begravdes en 24-årig man och som sista pestoffer ifrån byn jordades ytterligare två av Olof Unessons barn den 21 december 1710.

 

Hummelsta

Byns första pestoffer var troligen Anders Jansson, som begravdes i mellandagarna 1710. Därefter sker ett uppehåll till juli 1711, då en soldathustru avlider. De sista av totalt 7 döda var befallningsman Frömans son och dotter, som begravdes i månadsskiftet september/oktober 1711

 

Kroklösa

Två familjer drabbades: Först ut var soldaten Lars Berg, vars barn begravdes den 9 december 1710, tätt följd av ett syskon två dagar senare samt ytterligare två av familjens barn den 12 december. Den andra familjen, Elias Jansson i Kroklösa torp, drabbades på hösten 1711,då ett barn samt hustrun begravdes i början av september.

 

Tallmyra

Byn hörde till de som drabbades tidigt. Den 4 december 1710 begravdes Anders Larssons 3-åriga dotter Brijta, följd av sin mor som jordfästes den 18 i samma månad. Totala antalet döda var minst 6 st, där Olof Bengtsson och hans hustru - som begravdes den första veckan i januari 1711 - var de sista.

 

Vindsberga

Minst 6 dödsfall inträffade i byn och 5 av dem hörde till tolvman Anders Anderssons hushåll: I mellandagarna år 1710 begravdes hans son, en vecka senare hans styvson, i slutet av januari tolvmannen själv, i månadsskiftet januari/februari ytterligare en styvson samt avslutningsvis en dotter i mitten av februari 1711. Hon var också det sista dödsfallet pga pest i byn.

 

Alma

Samtliga 5 dödsfall ägde rum på mindre än en månad i byn. Dessa inleddes av Erik Olssons dotter som begravdes i mellandagarna 1710, och avslutades med hans hustru och dotter som avled i slutet av januari 1711.

 

Gryta

En och samma familj stod för alla fyra dödsfallen i byn: Första offret var Jan Månssons dotter Annika, som begravdes den 17 juni 1711. Den 1 juli samma år begravdes sedan bonden själv tillsammans med två av sina barn.

 

Hästängen

9 december 1710 begravdes en soldat från Hästängen som byns första (?) offer. I slutet av januari dog sedan skogubben Johan Nilsson och torparen Johan Johanssons hustru. Därefter blev det ett uppehåll innan pestens sista offer blev hustrun Walborg som begravdes i början av maj 1711.

 

Torgesta

4 dödsfall: Jan Zackrisson i Torgesta torp begravdes i början av januari 1711 och en månad senare begravdes Olof Andersson från Torgesta "med tvenne personer".

 

Ullunda

Anders Anderssons familj stod för samtliga fyra dödsfall: I mellandagarna 1710 begravdes två av hans barn och ett par veckor senare ytterligare ett barn samt hans hustru

 

Prästgården

Tre pigor begravdes under september 1711

 

Ekekrogen

Ett pestoffer begravdes på julafton 1710 och ytterligare ett i september 1711.

 

Myrby

En soldatfamilj stod för de två noterade dödsfallen. Det första var ett barn( månadsskiftet augusti/september 1711) som följdes av sin mor (mitten av september 1711).

 

Övvriga byar/boställen

Byar/boställen med endast ett funnet pestoffer: Linda torp, Lurbo, Löthaga, Lötsunda torp, Svirsta och Taxhuvudslätten.

Övriga byar kan ha klarat sig undan, eller återfinns bland de 20-talet offer som saknar boplatsangivelse i begravningsboken (företrädelsevis soldatfamiljer).

 

 

 

Koppor

Socknarna kring Enköping hör till dem som hade högst dödlighet i landet i koppor. Under 1800-talet kom vaccinet allmänheten till del och vid slutet av det århundradet hade sjukdomsutbrotten praktiskt taget upphört.

 

*** Tiden före mitten av 1700-talet är ännu inte undersökt ***

 

1748

avled två små barn i Vela av koppor, den första i slutet av februari och den andra i mitten av april.

 

1749

Året var antalet fall flera: Först ut var två små döttrar till soldat Dahlström i Tallmyra. De avled båda inom en vecka och lades i samma kista i Tallmyra lägerstad den 19 februari. Ytterligare 7 fall inträffade. Samtliga var inom området Tallmyra-Järstena-Öndesta-Lundby-Tibble och den äldsta var 7 år gammal. Sista fallet var Jan Johanssons son Peter från Tibble, som dog i september. Därefter följde ett par lugna år då ingen avled av kopporna i socknen.

 

1752

var det dags igen: Första dödsfallen var två små flickor från Ulunda respektive Ullbro som begravdes i samma grav den 10 februari. Den 23 samma månad var det dags igen då 4 (!) barn från Hässelby begravdes: Första syskonparet bestod av Anna 6 år och Mats 4 år, och de lades i samma grav. Det andra syskonparet från samma by var de 7 veckor gamla tvillingarna Olof och Erik. Efter det följde ett barn från Ör och ett från Nibble under mars. I maj begravdes Bengt Olofsson i Hovdestas 12-årige son Johan, som prästen beskrivit som en vacker gosse som var nöjd vid sin död. I juli/augusti kom nästa dödsfall, denna gång var det två barn från Litselås och Drällsta . Länsman Arpis dotter blev det sista fallet för året den 29 december. Summa 13 avlidna, alla barn.

 

1753

var till en början lugnare, inga dödsfall av koppor de tio första månaderna. I november var det dock dags igen och tre små barn (under 6 månader) från Ullbro, Vappa respektive Björntorp dog innan året var slut.

 

1754

inträffade det första fallet i april månad. Det var 5-åriga Anna Tallström från Tibble, som "växt redigt till" enligt prästen. Därefter följde 7 barn till, spridda under årets återstående månader. Minst tre av dessa kom från Hagby. Jan Perssons son Johan från Nibble beskrevs av prästen som " varit mycket vilt barn".

 

1755

blev antalet döda av koppor något lägre; 4 stycken barn fick sätta livet till. Äldst och först av dessa var Anders Andersson i Vappas dotter Margareta, som var 3 ½ år och som dog redan 4 januari. Det sista fallet för året var den 6 april, och gällde Maria Andersdotter i Uddala, 3 år och 3 månader gammal.

 

1756

var det blott en familj som drabbades av sorg på grund av kopporna: Den 7 november begravdes syskonen Olof, 9 år och Brita, 4 år från Vappa. De var Per Perssons barn och prästen skrev att de varit "kvicka".

 

1757

inträffade endast ett fall i socknen. Det var Olof Erssons 1-åriga son Peter från Öndesta. Han hade tidigare varit sjuklig, och begravdes nu i byns lägerstad den 1 maj.

 

1758

var också förhållandevis lugnt, med bara en dödad av kopporna under året. Den drabbade var Jan Perssons drygt 1-årige son Petrus från Järstena. Han begravdes den 6 juli. Han kom att bli det sista fallet på ett par år.

 

1761

var kopporna tillbaka, och nu med större kraft igen. Det första dödsfallet inträffade i februari månad och var en sexårig flicka från Vela. De följande kopprelaterade dödsfallen var 9 barnen som alla var yngre än henne. De kom från Uddala, Vela, Ogesta, Vappa (flera fall), Ör och Drällsta. De två första barnen dog under februari-mars, de övriga under augusti samt oktober-december.

 

1762

kom det första dödsfallet den 29:e arpil, då torparen Anders Johansson från Ernsta förlorade sin 1,5-åriga dotter Christina. Därefter följde ett barn från Dorsilla några dagar senare. Sedan var det torparen Anders Johanssons tur att följa ett av sina barn till graven igen, denna gång sonen Johan, 4 år gammal, den 13 maj. Efter det följde två barn från Tibble i juni och juli. Den siste avlidne blev Johan Larssons son Erik I Åsbo, 4 år gammal. Han dog den 2 augusti. Summa 6 döda alltså.

 

1763

orsakades två dödsfall av kopporna: 18 augusti dog drygt 2 år gamle Erik från Vappa och den 9 september dog Anna, nästan två år gammal från Järstena.

 

1765

var det, efter ett lugnt år, dags igen: 27 juli dog bonden Erik Andersson i Hagbys halvårsgamla son Anders. 11 september dog nästa lilla barn, även han från Hagby. De begravdes båda på allmänningen. Sista dödsfallet för året blev drygt 3 år gamle Lars från Ör, som dog den 1 november. 3 dödsfall totalt.

 

1766

verkar kopporna ha skördat 5 offer i Tillinge. Först var klockare Dahlmans 6-åriga dotter, som dog i januari månad. 12 februari dog prosten Grundéns 5-åriga son och begravdes i sakristian. Ett par veckor senare dog två små bröder från Vela, Erik och Johan Andersson. De var söner till bonden Anders Ersson och den äldsta av dem var 3½ år. Det sista dödsfallet förorsakat av koppor inträffade också i Vela när 29 veckor gamla Anders Andersson, son till bonden Anders Andersson, dog den 14 mars.

 

1768

dog 3 barn från Järstena i slutet av året av koppor: 5 månader gamla Anders den 29 November , drygt 3 år gamle Anders Andersson den 17 december och Erik Jansson, drygt 1 år gammal, den 20 december.

 

1769

blev ett svårt år avseende dödsfall i koppor. Det började redan den 1 januari med 1-årige Petter, son till soldaten Jernholm. Totalt dog 22 barn mellan januari och juli från Tallmyra, Öndesta, Ör, Vela, Hummelsta med flera byar. Det sista dödsfallet blev drygt 2-åriga Brita från Litselås, som dog den 19 juli.

 

1771

den 24 maj skörade kopporna sitt nästa offer. Det var Eric Hanssons 6-åriga son Olof från Vappa. Totalt dog 8 personer av kopporna, samtliga barn- och minst 6 av dem var från Vappa. Hårdast drabbades soldat nr 107 Tillingberg med familj, där man fick begrava två söner den 20 augusti (Anders 6 år dog den 14:e och Jan 2 år dog 5 dagar senare). De kom att bli de sista offren för kopporna detta år.

 

1772

inträffade bara ett fall: 1 år och 10 månader gamla Olof från Hässelby dog den 5 september av "koppor och mässling".

 

1773

var ett år med 115 döda i socknen, en mycket hög siffra. Kopporna skörade 13 offer under året. Först ut var bonden Anders Janssons tvenne barn i Ernsta: 5-årige Anders den 27 januari och lillasystern Anna, 9 månader, dagen efter. 4 barn från Hovdesta, 2 från Hagby och två syskon från Fyrkanten (barn till Lars Matsson) hör till offren innan smittan ebbade ut i juli månad. (Runt 40 avlidna med dödsorsak rötfeber och och ca 20 av rödsot var annars förklaringen till det höga dödstalet detta år).

 

1778

var det, efter några lugna år vad kopporna beträffar, dags för nya dödsfall. 7 barn dog under året: Först ut den 22 maj var 6-åriga torpardottern Greta från Snörhålet vid Lundby. Därefter följde ½ år gamla Cajsa från Broby i augusti, 2 år och 9 månader gamla Anna Greta från Linda i september och 6-åriga Anna Catharina från Vindsberga i oktober. 8 november dog vidare bokhållarsonen Johan Nils Arpi från Litselås, 3 år gammal. De sista två var 7 år gamle Jan Olofsson från Tibble i november och 5-åriga Cajsa (Anders Borgs dotter) från Dorsilla ägor, som dog den 18 december.

 

1779

var kanske ett av de värsta åren i Tillinge vad kopporna beträffar. Under de första 3,5 månaderna dog 26 barn i sjukdomen! Det började redan på nyårsdagen då 2-åriga Ann Jansdotter från Järstena och 10-åriga Lisa Gustafsdotter från Tallmyra dog. Dagen efter dog ytterligare en 10-åring i Tallmyra, Anna Olofsdotter. Alla dessa tre begravdes på trettondagen. Därefter följde 10-åriga Brita från Lötsunda, 1 år gamla Carl från Tallmyra och 9-åriga Cajsa från Vappa, alla under januari månad.

I februari dog först en 2-årig flicka vid namn Brita Catrina från Ulunda. Därefter följde tre syskon från Vappa: Anna 4 år, Gustaf 1 år och Catrina 8 år, samtliga barn till bonden Gustaf Samuelsson. De hade alla insjuknat den 4 februari inom en och samma timma och dog den 10:e, 11:e och 16:e februari. Alla syskonen begravdes den 21 februari, samma dag som ett syskonpar från Öndesta: 5-åriga Jan och 8 månader gamla Anna, barn till bonden Jan Jansson, som också dött av kopporna den 14:e och 11:e februari.

Epidemin härjade vidare och skördade fler dödsoffer i bygden: Anna 4½ år från Hovdesta, Christina 7 år från Kroklösa och Anders 2 år från Öndesta, samtliga döda under februari. Vidare Erik 6 år från Ör och Olof 3 år från Posttorp, båda döda i mars. Sedan är det dags för nästa syskonpar i dödsboken: Anna 4 år och Stina 1½ år från Hagby. De hade varit sjuka i 11 respektive 12 dygn när de avled (9-11 dygn verkar vara en vanlig sjukdomstid). De begravdes den 11 mars, samma dag som pojken från Posttorp ovan - men också 5 år gamla Brita från Vappa och jämngamla Jan från Vreta begravdes den dagen. Om den sistnämnde har prästen antecknat att han var varit sjuk i 9 dygn, var kvick och hade haft god hälsa och gott förstånd.

Ytterligare 2 barn dog av koppor i mars: 5-åriga Lars från Öndesta och 15 år gamla Anna från Nibble. Anna var nog ett av de äldsta offren för sjukdomen, men det kan ha sin förklaring i att hon förutom kopporna led av bröstvärk sedan 11 veckor. I april dog Erik 1 år från Ryttartorp vid Mälby, Stina 20 veckor från Vappa (redan efter 6 dygns sjukdom) och 21 veckor gamla Margareta Christina från Hovdesta. Den sistnämnda dog den 12 april och i och med det var epidemin över för denna gången.

 

1784

skulle, efter 4 år helt utan dödsfall av koppor, sjukdomen komma tillbaka med samma kraft som 1779. Detta år dog 27 barn - dock var dödsfallen spridda över en längre period, närmare bestämt maj till december. Första offret för denna epidemi var Stina Lisa, 2 år gammal dotter till tolvmannen Peter Jansson i Torgesta. Hon dog den 3 maj. Därefter blev det ett uppehåll till den 15 juli, då 7 månader gamla Greta från Vela dog. I augusti var dödsfallen tre: Jan 4 år på Åby ägor, Olof 1 år i Nibble och Maria 3 år från Uddala. I september dog Per 5 år gammal på Hagby ägor och Jan 4 år, son till sockenskräddaren Erik Anderssons änka.

I oktober steg dödstalen: Petter 6 månader från Ullbro blev den första. Därefter dog Anna 8 år och Brita 4 år på Hässelby ägor och begravdes den 14 oktober, båda barn till avlidne sockenskrädaren Erik Andersson och troligen syskon till Jan som begravts en vecka tidigare. Nästa offer blev Stina 5 år från Lötstorp vid Mälby, följd av tre barn från Järstena: syskonen Jan 4 år och Stina 1 år samt Anna 3 år.

November skördades också 7 dödsoffer i koppor: Jan 3 år från Vappa, Anders 1 år från Järstena, Petter 4 år från Vappa och Stina 3 år från Broby. Dessutom tre barn från olika familjer i Fyrkanten, nämligen Cajsa Greta 5 år, Olof 1 år och Mats 1 år.

I december månad dog Anders 1 år från Broby, Anders 2 år från Drällsta, Jan 4 år från Nederbo (?), Brita Maja 1 år från Vappa, Petter 5 månader gammal från Glastorp vid Lundby och sist soldat Kroks 4 månader gamla dotter Catharina på Kroklösa ägor den 30 december.

 

1785

inträffade 6 dödsfall av koppor. 10 månader gamla Greta från Ör dog på nyårsdagen. Anders 4 år, soldat Krok på Kroklösas ägors son ( se också föregående år), samt Gustaf 11 månader från Snörhålet vid Lundby dog också i januari månad. De sista tre dödsfallen ägde rum i mars: Catharina 5 år och Anna 5 veckor från två olika familjer i Linda begravdes båda den 17 mars och avslutningsvis 17 veckor gamla Johanna från Kroklösa, som dog den 18 mars.

 

1787

dog ett barn av koppor: Holms änkas "oäkta" dotter Greta i Dorsilla, som var 38 veckor gammal och dog den 17 november.

 

*** Åren 1789 - 1823 är ännu inte undersökta ***

 

1824

förkom två fall av smittkoppor i Tillinge dödsbok: drängen Jan Persson, som 21 år gammal vände hem till sin mor i Tillinge och dog i sjukdomen den 13 juli. Andra fallet var Stina Greta Jansdotter, bonden Abraham Abrahamsson i Nibbles hustru, som avled den 17 juli 79 år gammal.

 

1834

dog ett barn av smittkoppor: Sockenskräddaren Lars Eklunds 6 månader gamla son Lars Eric i Ullbro avled den 29 oktober.

 

1835

avled två personer i socknen av smittkoppor. Den första var 30-årige bonden Carl Bengtsson i Stora Järstena som dog den 30 maj. Nummer två var torparen Erik Andersson på Hagby ägors lille 1-årige son Gustaf, som dog den 6 augusti.

 

1836

inträffade ett dödsfall. En 10-årig flicka som hette Johanna Carolina Jonasdotter dog den 16 juli.

 

1839

kom det första dödsfallet den 18 april. Det var 10 månader gamla Sophia, dagkarlen Wiberg på Tibble ägors dotter. Ytterligare ett dödsfall inträffade under året: Sockenskomakaren J Erik Wahlstrand på Dorsilla ägor avled den 12 juli 32 år gammal.

 

1853

var det dags för ett dödsfall igen, efter 13 år utan. Statdrängen Jan Olof Wallin i Ör dog av smittkoppor den 3 juli, 31 år gammal.

 

1874

verkar kopporna ha hittat tillbaka till socknen igen. Den 25 april dog 12-åriga Augusta Carolina, dotter till en backstuguman vid Åby, av smittkoppor. 12/5 dog hemmansägaren Johan Eriksson i Åby av svartkoppor, enligt dödsboken. Ytterligare två fall av svartkoppor skrevs in under året: 22/5 Ulrika Mathilda Ersdotter, torparhustru på Lilla Järstena ägor och 25/5 arbetskarlen Jan Erik Carlsson i Nibble, 40 år gammal. Han verkar ha blivit den sista att duka under av sjukdomen i församlingen.

 

 

 

Kolera

Sverige drabbades av kolera för första gången år 1834. Därefter återkom farsoten ett tiotal gånger till år 1866, då den sista större epidemin grasserade. Sjukdomen anses vara en av de smittsammaste som finns.

 

I Tibble bys bykista kan man läsa i protokollet från 1834:

" År 1834 den 4de September sammanträdde samteliga Jordägare i Tibble By, för att afsluta följande Öfvereskommelse

1 Beslöto Byamännen att om nogon Handlar, eller Hyser med nattqvartter nogon Gardfarihandlare, som har bommulstyger, Halsdukar, Walman till Salo, Så böter han 1 g(ång) Tri Riksdaler 16 sk Banco. Beträdes det 2 g(ånger) 6 Rd 32 sk samma mynt.

Och detta beslut kommer att fordtfara så länge, som den Cohlera Sjukdommen, oss om kring sprider.

Dag som ofvan Jb Törnblom, Gustaf Pehrson, Jan Andersson, Jan Jansson, Drängen g E Lars Gustaf Olsson, Olof Pehrson, Lars ..son, Fredrik Gustavson".

 

 

1853

inträffade det första dödsfall av kolera som jag kunnat hitta i dödsboken för Tillinge socknen: Den 17 oktober dog bondesonen Carl Olof Halin från Hummelsta av kolera. Han befann sig då i Västerås fängelse, och begravdes i Västerås.

 

1857

inträffade det första dödsfallet i själva socknen (om jag inte missat något): Anna Olsdotter, änka efter Erik Ersson, i Hummelsta dog av kolera den 9 september i en ålder av 67 år, 8 månader och 17 dagar.

 

1866

var även i Tillinge det värsta året vad kolera beträffar. Under en period av ca 2 veckor skedde samtliga dödsfall: 23 augusti avled som första offer 69-årige bonden Anders Sävlund i Hovdesta. Dagen efter dog 70-årige inhysesmannen Erik Tillen, också han från Hovdesta. Den 27 augusti inträffade tre dödsfall av kolera, alla i Hovdesta: soldaten Brands hustru Johanna Westergren 43 år gammal, inhysesman Wallins 45-åriga änka Maja Lovisa Holm ute på ägorna samt fattighjonet tillika inhysesmannen Öhrbergs änka Hedvig Ulrika Lundström, 62 år gammal. Nästa dag avled inhysesmannen Daniel Ersson 71 år i Hovdesta. Den 30 augusti dog fd bonden i Vreta i Bred Anders Jansson 53 år gammal ( och som vistades hos kyrkvärden Olof Olsson i Hovdesta). Ytterligare två dödsfall skedde i Hovdesta, nämligen soldaten från Hässelby ägor Lars Petter Häger, 44 år gammal den 31/8 som, liksom 50 år gamla backstuguhjonet Anna Lisa Hoff från Hansta den 1 september, avled i Hovdesta. Se också Muntlig tradition nedan.

 

1878

den 9 augusti dog fd bonden vid prästgården Nils Janssons 71 år gamla änka Sara Göransdotter vid Mälby gård. Hon är den sista jag funnit som avlidit till följd av kolera i socknen.

 

 

Enligt den muntliga tradition som nedtecknats av Artur Lindell i Dorsilla, härjade koleran framför allt år 1868 i Hovdesta by. Där ska då åtta personer ha dött. Det berättas om en soldat Häger som gick runt och hjälpte till i hemmen där det fanns kolerasjuka. Han drabbades dock själv av sjukdomen och yttrade: " Nu tar koleran sin doktor också", vilket skedde. Häger uppges därmed ha blivit den sista som avled av koleran i socknen. Alla koleraoffren från Hovdesta ska enligt traditionen ha begravts på en plats (som kallades kolerakyrkogården) i sydvästra hörnet av kyrkogården i Tillinge.

Jämför man det med uppgifterna ur kyrkböckerna ovan stämmer det förvånansvärt bra. Årtalet har blivit två år fel, men 8 personer från Tillinge avled i Hovdesta (en var ju från Bred) och soldaten Häger var den näst siste av dem!

 

I dessa handskrifter finns också ett antal kolerakyrkogårdar beskrivna: i Oxhagen i Vappa, pestbegravningsplatsen som invigdes år 1710 i Alma (och vars gravkullar etc planades ut först på 1930-talet), söder om skolan i Mälby och en backe mot Torgestagränsen i Kil (och som än i dag kallas Kolerabacken). Dessa invigdes till pestkyrkogårdar enligt kyrkans ritualer. Ytterligare en plats finns omtalad, som dock aldrig blev invigd, och den var belägen öster om Uddala i ett skogsskifte. Troligen skedde dock inga begravningar på dessa platser i samband med kolerans härjningar.

 

 

Spanska sjukan

Spanska sjukan var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som bröt ut i Madrid i maj 1918, under slutskedet av första världskriget. Den spred sig över världen på ungefär fyra månader och dödade mellan 25 och 50 miljoner människor (möjligen fler) under åren 1918 och 1919 (i någon mån också 1920), varav cirka 38 000 i Sverige - där det första fallet konstaterades vid midsommar 1918. Cirka 9 % av hela befolkningen beräknas ha insjuknat här i landet under det året (varutöver ett stort mörkertal kan finnas).

 

1918

inträffade 6 dödsfall i Tillinge där Spanska sjukan omnämns som dödsorsak. Det första ägde rum den 20 oktober 1918 och var en 16-årig torpardotter från Drällsta vid namn Hulda Maria. Hon blev den sista som begravdes i "10:e varvet" på kyrkogården. Därefter följde den 25/10 en 34-årig fd hemmansägare från Hansta. I november dog en 19-årig hemmansägarson från Öndesta den 17:e och en hemmansägardotter från Ullbro, 17 år gammal, den 27:e.

December månad blev en tragedi för en familj i Stora Järstena: Två döttrar avled med en veckas mellanrum den 7:e och 14:e; Anna Emilia var 23 år och systern Emma Maria var 18 år.

 

1919

ägde de sista (?) 8 dödsfallen rum i socknen: Först ut var en gammal änka från Boglösa som vistades i Solvik, Ör. Hon dog på trettondagsafton. Fem dagar senare avled hemmansägarsonen Erik Emil från Hässelby, 23 år gammal. Nästa dödsfall inträffade i mars och gällde en 20-årig hustru från Vela, som avled den 7:e. Tio dagar senare avled en äldre hustru från samma by. I april tog "spanskan" tre liv; Den 13:e en 29-årig hustru i Ernsta, 15:e en 78-årig änka från Vela och den 22:a en hemmansägare från Gryta (48 år gammal).

Sista (?) dödsfallet ägde rum den 7 maj. Det var en hustru vid namn Anna Lovisa från Gryta, 60 år gammal.

 

 

 

 

 

Källor: Tillinge F:1 m fl, "Skräckens tid" av Berndt Tallerud , "Stora Döden" av Dick Harrison, TV-programmet "Pesten" sänt på SVT, Wikipedia, susning.nu samt Arthur Lindells handskrifter.

 

 

 

 

 

Senast uppdaterad 2007-11-16

 

© Marie Andersson 1999-2017