Hallingbo, Enköping-Näs
Vid Åsunda härads sommarting år 1856, som hölls i tingshuset i Enköping den 3 juni samt följade dagar ….
…hade kronofogden J A Södermark, å tjänstens vägnar, låtit inkalla torpare Jan Erik Andersson i Hallingbo i Näs socken. Kronofogden anklagade honom för att han skulle, vid juletiden år 1855 i sin bostad i Hallingbo, olovligen ha bränt brännvin med en panna av 18 kannors rymd. Pannan hade påträffats hos torparen och var nu tagen i beslag.
Jan Erik erkände att han inte hade sökt tillstånd till att bränna brännvin under år 1855 samt att han en dag i december månad hade bränt brännvin med de av kronofogden beslagtagna redskapen. Dessa uppvisades nu för rätten och bestod av en till 18 kannors rymd stämplad panna med hatt.
Åklagaren/kronofogden yrkade att torparen skulle dömas att betala tillverkningsavgift för en månad, beräknad på 31 dagar utan avdrag för helgdagar, och att böta ett motsvarande belopp samt att redskapen inte skulle återlämnas. Dessutom menade åklagaren att Jan Erik skulle ersätta fjärdingsman Eklund för att denne hade utverkat stämningen mot honom samt för kostnaden för inforslande av redskapen till tinget.
Jan Erik godkände ersättningsanspråken och sade sig villig att underkasta sig det straff som lagen föreskrev. Han och åklagaren var därmed överens om att överlämna målet till häradsrättens dömande.
Utslaget, som meddelades den 5 augusti, blev att Jan Erik Andersson dömdes för lönnbränning första gången enligt 62, 66 och 103 paragraferna i kungliga förordningen från den 18 januari (1855 ?) angående villkoren för brännvinstillverkning. Straffet blev, för bränning med en panna av 18 kannors rymd - med avdrag för två kannors kokrum - tillverkningsavgift på 120 riksdaler banco samt böter på samma summa. Redskapen fick han inte tillbaka, och han dömdes också att ersätta fjärdingsman Eklund med 2.18 riksdaler banco. Redskapen skulle säljas på offentlig auktion, och beloppet de inbringande skulle delas så, att två tredjedelar tillföll åklagaren samt återstoden gick till Näs församlings fattigkassa, dvs på samma sätt som hans böter och avgift delades.