År 1725 hölls sommarting i juni.....

…. då Bejersten och de andra som bodde i Hummelsta ville att ett backstugutorp på deras ägor skulle rivas. Anledningen var att avlidne soldaten Svalstedts änka, Kerstin Olsdotter, som bodde där påstods vara "en liderlig kona, som förövar hordoms väsende där" . Torpet var därför till förfång för byn, men därutöver påstods också att "inhysesfolket, som där med Kerstin äro, skola fördärva byns gärdesgårdar och skogsbackar".

Häradsnämnden undrade vem som ägde husen. Både Kerstin och Hummelstaborna var eniga om att det var Kerstin.

Domen löd: "Emedan intet torp eller backstuga utan samtliga jordägarnas och byåbornas vilja, bör vara bestående, så skall denna backstuga som varit byggd på Hummelsta bys ägor, och Kerstin Olsdotter här till bott uti utrivas, och detta till följe av 18 §§ uti kunglig majestäts ….. förordning av år 1647 (?) och 1664".

Nämnas kan också att även målet innan handlade om samma kvinna. Det gällde den ogifta drängen Johan Eriksson, som då han året innan tjänat hos Bejersten i Hummelsta ska "hava lägrat och med barn rått ogifta kvinnsperson Kerstin Olsdotter". Drängen, som var 20 år, nekade. Änkan hävdade att hon blivit lovad äktenskap, och att barnet döpts som äkta av kyrkoherden i Tillinge när hon berättat det. Handelsman Lemke i Stockholm, drängens husbonde vid tiden för tinget, vittnade och sa att han kunde med hjälp av vittnen intyga att hon haft "lägersmål och sammanlag med Erik Erssons son i Taxhuvud". Bejersten vittnade också men visste inget i detta målet, endast att "det skall vara visst, att denna kona varit en lättsinnig kona, som bedragit så den ena som den andra".

Drängen erkände så småningom att han lägrat Kerstin, och även om man menade att han blivit förledd av kvinnan dömdes han till 40 mark silvermynts böter. Kerstin dömdes till 20 mark silvermynts böter, och båda skulle för detta brottet stå en söndags kyrkoplikt var i Tillinge kyrka.

Tillbaka