Tallmyra, Tillinge
År 1723 hölls höstting i Åsunda härad under oktober månad.....
... då "kronolänsman Sven Dimberg anklagade bonden Anders Larsson i Tallmyra, för det varken han eller dess hustru skola hava varit till kyrkan den 4de eller sista stora böndagen". Dessutom: "Olof Andersson i Tallmyra klagade ock efter uttagen stämning på Anders Larsson, för det Anders Larsson skall sistlidna böndagen hava överfallit honom med oanständiga okävdesord, kallat honom tjuv och skälm, vartill Olof Andersson, som skall vara oskyldig påstod plikt på Anders Larsson" .
Bonden Anders Larsson i Tallmyra "svarade häremot sägandes, att som han intet haft skor, så skall han intet kunnat komma till kyrkan stora böndagen. Hustru hans skall varit sjuk, och alltså hon ej heller kunnat gå till kyrkan. Olof Andersson sade, att Anders Larsson och hans hustru hava varit 4de stora böndagen i barnsöl hos Johan Johansson i Tallmyra, och då trätit på honom. Anders Larsson tillstod, det han och hans hustru varit i barnsöl om 4de stora böndagen. Olof Andersson angav, att Anders Larsson har kört till grannen om lördagen för michaelis.
Till vittne påkallades soldaten Hans Gunnarson Tallberg och drängen Olof Larsson i Tallmyra, vilka erkändes för vittnen, och efter avlagd ed vardera förskilt för sig berättade, först soldaten Tallberg, som sade, att 4de storböndagen vid pass klockan 4, då de ätit hos Johan Johansson i Tallmyra vid barnsölet, och Anders Larsson varit där, skall Olof Anderson begynt tala om att Anders Larsson släppt in sina ök (?) genom sin gärdsgård". Anders Larsson hade å andra sidan beskyllt Olof Andersson för att vara en tjuv och skälm, och att han född upp pojkar som lockar hans höns, och som sätter bröd på tråd som "slå sjukdom".
Drängen Olof Larsson kom in och vittnade om att de hade trätit under barnsölet i Tallmyra sista stora böndagen. Det hade handlat om kreatur som sluppit ur hängnaderna, att Anders skulle ha sagt till hustru Elsa i Uphusa att han hade 7 kor och att han därför var en lögnare, att Olof ska ha "slagit över på stora ängen".
"Resoluto: Efter som Anders Larsson i Tallmyra haver utan orsak försummat gudstjänsten den 4de sistlidne bönedagen, där dock han varit frisk och sund, och samma dag bevistat ett barnsöls lag i byn, havandes det varit nog .. om han till husens försvar lämnat hustrun hemma. För den skull skall bonden Anders Larsson plikta 40 mark silvermynt för sabbatsbrott, samt undergå kyrkoplikt, och detta till följe av åtskilliga kunglig majesäts böndags plakater. Varförutom Anders Larsson, som vid barnsölet okävdat Oof Andersson, skall plikta för 3 okvädesord 3 gånger 3 mark silvermynt efter 43 (?) kapitlet tinga (?) balken".
Hämnden är dock ljuv... Ett annat mål vid samma ting handlade också om dessa två grannar i Tallmyra:
….."Kronolänsman Sven Dimberg anklagade bonden Olof Andersson i Tallmyra för det han skall hava oriktigt skyllat och satt .. band uti skylen på åkern och dessutom undandöljt säden uti en vret, som han intet låtit räkna av sexman, skolandes Olof Andersson att så orätt tiondet, och besvikit konungens rättighet, säjandes länsman, att Anders Larsson skall hava angivit detta".
Olof Andersson nekade till länsmans klagomål och menade att Anders Larsson måste visa, "varest och på vad ställe Olof Andersson skall undandöljt någon skyll förlidne höstas, då sexman varit i Tallmyra by, att räkna säden.
Till vittne påberopades soldaten Johan Domberg och bonden Johan Johansson, vilka efter avlagt ed var för sig berättade, först bonden Johan Johansson: som sade att Olof Andersson haft en skyll, som varit 16 band uti, sade sig intet vidare att berätta.
Domberg inkom, berättade, att han varit ombedd av Anders hustru i Tallmyra att skära, det han gjort. Hustrun visat, att Olof haft en skyll som varit 3 rader, 4 band i vardera raden, och 4 band ovanpå. Varit allenast en skyll på samma åkerstycke. Sexman Erick Johansson intygade, att Olof låtit sätta 16 band, uti en skyll på en åker, som varit gräsigt och tistel uti.
Olof sade, att han tiondat för 15 skyllar." Man funderade då, om Olof hade "tiondat" för säden i vreten, vilket sexmannen sade att han gjort, han hade varit i vreten och tiondat för 3 skylar. Länsman berättade också att Anders Larsson angav, att Olof haft så mycket vete att han sålt en del i Bergslagen, men inte tiondat för vete. Olof svarade att han haft 3 skylar vete, Anders hävdade att det varit 5 skylar. Bonden Lars Olsson intygade på begäran att Olof sålt en tunna vete, och det kunde då inte Olof neka till.
"Resoluto: Emedan bonden Oolf Andersson medelst det han ej allenast undandöljt och icke tiondat för vete, utan ock satt kornskylar till 16 band vardera, och han således sökt förvilla konglig majestäts och kronan dess tionde rättighet, kunnades skadeståndet värderas till en halv spann säd, som han velat försnilla kronan, ty påläggas Olof Andersson plikta tillfölje av tionde ordningen av år 1638 3 dubbla böter, nämligen 3 halvspann säd, vilken böter spannmål skall delas hälften till kronan och den andra hälften till kyrkoherden".