Tallmyra, Tillinge socken 1816

Ur domboken från laga sommartinget i Åsunda härad:

Först ett brev skrivet av pastorn i församlingen, ställt till kronobefallningsmannen:

"Tillinge den 29 April 1816.

Högädle Herr Kronobefallningsman

Sedan unge Bonden Anders Larsson i Tallmyra av denna socken, 23 år gammal, hos mig undergått flera varningar för sitt drinkeri och oordentliga levnad, dessa senare åren varunder jag även sökt bereda sämja och enighet emellan honom och hans hustru, Brita Sophia Gustafsdotter, vilken han ej sällan illa bemött; har han i stället att låta sig härav förbättras, synats snarare tilltaga i sitt överdåd.

Lördagen den 27 sistlidne i denna månad, har han, enligt sexmannen i Tallmyra rote, Bonden Jan Janssons i Stora Järstena, sistlidne gårdag den 28 dennes, till mig givne rapport, överlastad av hetsiga drycker ånyo misshandlat sin hustru, illa slagit henne och givit henne en svår stöt över bröstet med något skarpt tillhugg, så att hon genast måste söka främmande Personers samt slutligen berörda sexmans biträde, för att icke bliva ännu värre eller till döds slagen. I frågavarande Bonde Anders Larsson höll sig sistlidne gårdag ifrån sitt hus, men sades idag återkomma hem, där hans hustru med 2ne sina barn vänta över sig nya blod-scener.

Ur dessa bedrövande skäl anhåller jag, det Herr Krono Befallningsmannen  tänktes, med dess Ämbetes åtgärd foga behörig anstalt, att mer omtalte Bonde Anders Larsson i Tallmyra, på tjänligt sätt, genast tages i säkert förvar, och försändes till Länets häkte, till dess han undergått rannsakning och Dom, vilken ofelbart skall betrygga hans hustru från den livsfara, som henne nu dagligen hotar.

Med fullkomlig högaktning

får äran, att framleva,

Högädle herr KronoBefallningsmannens

Ödmjukaste tjänare

Fredrik Alner

Pastor i Tillinge"

Målet kom upp vid sommartinget. Man ville förhöra Anders Larsson som beskrivs som "23 år gammal av medelmåttig växt med mörka hår och ögonbågar", men som visade sig vara "av starka drycker överlastad och för övrigt så oredig att något sammanhängande av hans tal icke kunde fattas”.

Åklagaren, som yrkade ansvar för fylleriet, ville höra ett antal vittnen, bl a:

Bonden Jan Jansson i Tallmyra: "Att en afton i slutet av förlidet år sedan vittnet redan klätt av sig, en Anders Larssons tjänstegosse inkommit till vittnet och jämte det han berättade att Anders Larsson och hans hustru vara i ordväxling med varannan bett vittnet gå in till dem, vilket vittnet efterkommit och då funnit dem vara oenliga". "Vid många andra tillfällen har vittnet förmärkt deras inbördes osämja v.... efter vittnets tanke redan kommit till den höjd att någon varaktig sämja dem emellan icke är att förmärka."

Förstärkningskarlen Winter: "som bor i samma gård med Anders Larsson intygar att svarandena ofta äro oeniga, vilket under stundom härleder sig därifrån att då Britta ber Anders Larsson arbeta, blir denne därav .......... varpå följer ordväxling som oftast går så långt, att hustrun till undvikande av handåverkan måste söka grannarnas skydd, och händer detta även sedan de lagt sig, då hustrun flera gånger i blotta Lintyget måst rymma huset".

Hustrun Stina Olsdotter: "Att vittnet vårtiden innevarande år varit i Anders Larssons hus under det att hustrun höll på att brygga, de med Brita bett mannen gå ut och hugga ved, vartill Anders Larsson svarat som orden föllo Det kan du göra själv Jag bryr mig alldeles icke om dig utan giva dig Tusend Djeflar _ så även hade Brita blivit ond och gräl emellan henne och mannen börjat vilket fortfarit så länge vittne varit kvar".

Rättens utslag: de båda "hava oaktat erhållen föreställningar av deras själasörjare att ifrån höstetiden förledit år med varandra levat i osämja och därunder ofta ordväxlat" men också att "Anders Larsson blivit övertygad att mot sin hustru hava i svordomar utfarit". Grundat på att de "å ömse sidor varit till deras ..... stridigheter vållande, så prövar häradsrätten med stöd av 14 kapitlet 18 § ?(1§?) giftesmålsbalken rättvist döma Anders Larsson och Brita Gustafsdotter att av varderas enskilda lott; bort böta sina åtta riksdaler 16 skilling , varjämte Anders Larsson jämlikt 3 kapitlet 18 kp.(1§?) och kungliga förordningen den 24 augusti 1743 (?) sakfällas att särskilt plikta för svordom en riksdaler 32 skilling och för fylleri inför rätta sex daler 32 skilling och att därjämte ersätta de inkallade vittnet sexmannen Jan Jansson för tingsresan med en riksdaler banco”.

Man kan med andra ord konstatera att den misshandel som pastorns brev pekar på lämnades helt utan prövning. De var istället båda lika skyldiga till att de var osams och dömdes till samma straff för osämjan. Att Anders uppträdde berusad inför rätten föranledde för övrigt ett nästan lika stora böter....

Tillbaka till begångna brott i Tillinge socken