Vappa ägor, Tillinge:
År 1821 den 18 september hölls urtima ting……
"… med anledning av ..rannsakning angående afhudaren Anders Eriksson Sahlsten på Wappa ägor i Tillinge socken hustru Anna Pehrsdotter, som blivit angiven för det hon med en yxa skall slagit sin elvaåriga son Karl Andersson".
Sahlsten vittnade: att Anna Pehrsdotter;
* med vilken Sahlsten under deras äktenskap sammanavlat trenne barn: Anna, gift med soldaten Johan Hedström (?) i Simtuna socken, Petter som var i målarlära i Enköping samt nämnde Karl.
* Trenne veckor före föregående jul, utan föregående sjukdom samt av okänd anledning blivit rörd till sina sinnen och utbrutit i sådana våldsamheter, att hon måst vårdas av sockenborna ända till början av maj månad innevarande år, då hon återfick fullkomlig sinnesredighet. Att den 5 i denna månad, då Sahlsten klockan 5 om morgonen begav sig till Wappa by för att biträda vid därstädes förehavd tröskning, hade han, efter tvenne timmars frånvaro, genom en nära honom boende änka vid namn Kajsa Johansdotter, blivit underrättad om att hans hustru under ett anfall av ursinnighet med en yxa sårat hans hemmavarande son Karl, samt att gossen då vistades hos Kajsa i avbidan på läkaren, som genom herr Majoren Anderssons försorg blivit efterskickad.
Sahlsten hade i anledning därav genast gått till berörda änkas boning, där han träffade sin son, av vilkens berättelse Sahlsten inhämtat att Anna Pehrsdotter, då Karl ännu låg, uppstigit och utgått ur rummet samt efter någon stunds förlopp återkommit med en yxa som hon höll förborgad bakom ryggen, till dess gossen frågade vad hon förde med sig, då hon svarade ingenting, och i samma ögonblick med yxan slagit honom sex eller sju slag, men upphört när Kajsa Johansdotter i anledning av Karls nödrop inkommit. Vid hemkomsten, förmälde Sahlsten ytterligare, hade hans vansinniga hustru mött honom med en oför skuld berättelse om förloppet av denna sin missgärning, vilken hon sagt sig hava begått uppå inrådan av den onde i avgrunden.
…
Häruppå hördes Karl Andersson, som berättade: att hans moder om morgonen ovan omförmälta dag kommit till stugan varuti Karl legat. Karl, som förmärkt henne vara försedd med en yxa, vilken hon höll gömd bakom sig, hade därvid frågat vad avsikten därmed voro och erhållit svar, att hon ämnade döda honom, varefter hon oaktat hans bön om förskoning , med yxan tillfogat Karl sex eller sju slag. Tilläggandes han dröjande, att hans moder aldrig tillförne visat någon otillbörlig stränghet mot honom.
Hustru Sahlsten, som är av medelmåttig växt, blev härefter för urtima tingsrätten inställd. Och berättade hon med läge (?) av redighet, att den 30de sistlidne augusti hade hon först beslutit att taga livet av sin son Karl, vilken hon nu mera ansåg odödlig, sedan hon så väl nämnda dag blivit av mannen hindrad från verkställandet av sitt uppsåt, att i Haga sjön dränka Karl, som ock sedermera den 5te innevarande månad , då hon, begagnande sig av Sahlstens frånvaro, ämnat dräpa gossen och kasta honom i sjön, genom Kajsa Johansdotters mellankomst blivit .. i sitt förehavande och endast hunnit tillfoga gossen några slag, vilkas antal hon nu ej kunde erinra sig.
Varförutan Anna Pehrsdotter, som tillika förmälte sig hava förlorat all förhoppning, att komma i åtnjutande av den eviga saligheten, uppå av domhavande förställd fråga försäkrade, att ingen misshällighet emellan henne och mannen förfallit sistberörda dag.
Till uppläsning i målet inlämnade Kronolänsman Luhr
1. följande prästebetyg: Backstugusittaren och avdragaren Anders Ersson Sahlstens på Wappa ägor här i socknen hustru Anna Pehrsdotter, född 1770, vilken i flera år levat ganska illa med sin på dryckenskap mycket begivna man och varit med honom för denna deras ogudaktiga levnad tilltalad i allmän sockenstämma, synes nu hava uppnått den högsta grad av förhärdelse i sin ondska. Svordomar, åberopande av djävulen, fylleri och slagsmål hava gjort deras koja till en avgrundshåla, givit deras barn de grymmaste exempel av gudlöshet och satt ej blott grannskapet utan ock hela församlingen i fasa. Sistförlidet års sommar föll denna vildsinta hustru uti en sjukdom, varuti hon visade en sådan vansinnighet, att gångled av församlingen måste uppbådas till hennes vårdande. Återställd utur denna sjukdom har hon nu i sommar visat sig lugn och förnuftig, men för nära 14 dagar sedan återföll hon i det raseri, att hon med en yxa på ett mordiskt sätt, illa sårade sin 10-årige sovande son, om vilken läkaren giver föga förhoppning att kunna till livet räddas. Församlingens ledamöter, som nu för fjärde gången uppbådas till vakthållning om ..förskrivna Anders Ersson Sahlstens vansinniga , och som det synes ….. hustru, önska och hoppas, att ortens Domare och vårdare av allmänna säkerheten måtte snart förlösa dem från denna farligs våldsverkerska, för vilken om hon åter lössläppas, ingen kan vara till sitt och sina barns liv skyddad. Tillinge d 18 September 1821. Fredrik Alner, kyrkoherde i Tillinge och Svinnegarn.
2. En så lydande läkarattest: Vid det sjukbesök jag på kungliga hovpredikanten kontraktsprosten och kyrkoherden Fredrik Alners anmodan gjort hos avdragaren Sahlstens hustru på Wappa löt, har nämnda hustru visat sig så ursinnig, att intet redigt svar av henne kunnat erhållas, och hava de som vårdade henne varit nödsakade att binda henne på det hon genom våldsamhet ej skulle skada sig och andra till liv och egendom, och hade hon vid detta raseriets första utbrott med baken av en yxa slagit fem betydliga hål i huvudet på sin om morgonen i sängen liggande 11-åriga gosse Karl, varav det största på högra sidan av pannan var stort som en silver riksdaler, 2ne på andra sidan av pannan voro av 2 tums längd och såg nästan ut som voro de huggna samt 2ne mindre sår upp över hjässan. Denna hustru har förliden vinter varit besvärad av ett lika raseri och vore önskeligt hon på något ställe kunde bliva håld i säkerhet, att vid dylika anfall ej någon måtte bliva genom henne olyckelig. Att detta med sanna förhållandet är överensstämmande betygas på min förut avlagda ämbetsed och med denna ed Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ. Bekräftas. Enköping den 10 September 1821. A . ….. Prov. Läkare
Efter uppläsningen härav åberopades såsom vittnen i målet änkan Kajsa Johansdotter och torparen Erik Hansson på Wappa ägor, hustru Ulrika Pehrsdotter, avlidna .. torparen Långgrens (?) änka Anna Karberg (?), soldaten Johan Ström, sexmannen bonden unga Anders Andersson och bonden Olof Olofsson alla i berörda Wappa, vilka samtliga nu tillstädesvarande personer utan försport jäv avlade vittneseden varnades för följderna av dess missbruk, som var för sig hördes, berättade:
Kajsa Johansdotter: Att hustru Sahlsten, som sistlidne vinter varit fullkomligt vansinnig men sedemera voro blott stundtals berövad sitt förnufts bruk, en dag vid slutet av näst lidne månad velat bära sin hemmavarande son Karl till sjön i avsikt, att där dränka sig själv jämte gossen, men av mannen blivit hindrad att fullborda sitt uppsåt. Att vittnet efter denna händelse ej sett Anna Pehrsdotter förrän den 5te i denna månad, då vittnet klockan 7 om morgonen gående förbi Sahlstens stuga, därifrån förnummit häftiga rop, varvid vittnet, som igenkänt hustru Sahlstens och hennes sons röster, nalkades stuga för att efterse anledningen tilll detta buller. Anna Pehrsdotter hade då kommit till fönstret i blotta lintyget och blodig om sina händer samt berättat sig hava slagit sin son med en yxa, men att han voro odödlig, varefter Anna Pehrsdotter för vittnet öppnat förstugudörren, som innan för varit låst. Vid inträdet i stugan hande Karl, som legat blodig i sängen uppstigit och berättat, att hans moder på ett lömskt sätt tillfogat honom de sår han bar, varuppå Karl utgått och fördröjt uti den vid stugan belägna täppan, till dess han blivit upphämtad till Erik Hansson, varest hans sår tvättades och förbands.
Anna Hasberg: Att hon, som en månad före nästlidna midsommar bott hos Sahlsten, under denna tid sett hans hustru understundom vara galen, men ehuru mannen ofta retade Anna Pehrsdotter så, att hon förklarade sig vilja kasta sig i Haga sjö, hade likväl vittnet aldrig förmärkt henne hysa några mordiska tankar emot sonen, utan tvärtom hade hon visat mycken ömhet för honom och … att farhåga att han skulle sjunka i avgrunden.
Övriga vittnens redogörelser visade inte på några avvikande uppgifter.
----------
Två intyg till finns lagda till handlingarna i domboken:
Intyg: På de för mig af .. läkaren herr doctor Sonmelius anförda gällande skäl, vill jag härigenom tillåta att afdragare karlen uti Tillinge sockens olyckliga och illa behandlade son Carl, måtte genast och utan avgift såsom utfattig intagas på länets lasarett. Varom landshövdinge ämbetet behagade gå i verkställighet. Ahlbäck den 14 September 1821. M . Stork (?)
Intyg: Att afhudaren Anders Eriksson Sahlstens Hustru vid intagandet å Lasarettet den 22 September 1821 varit i högre grad vansinnig samt att de skador som under detta tillstånd med yxa tillfogat sin son Carl äro mycke svåra, likväl blivit läkt men icke nu kunna till dem få följder för framtiden bekännas under min denna ed intygat och sant mig Gud hjälpe till liv och själ. Uppsala Länslasarett d 28 januari 1822. Calenborg. (?)
-------
Några kompletterande upplysningar:
Från husförhörslängderna 1811-1824, och död och begravningsböckerna:
Anders Ersson Salsten hade flyttat till Vappa från Biskopskulla socken 1807. Han var häradsavdragare till yrket (dvs den som bl a utförde den av andra förhatliga sysslan att dra huden av döda djur). Familjen bestod av honom, hustrun Anna Persdotter, dottern Anna, född 1794 och sonen Per, född 1800, båda i Simtuna. En son Carl (född i Biskopskulla) dog 1811. Samma år, den 8/5, föddes yngsta sonen Carl, i Tillinge.
Anna Persdotter låstes in på hospitalet i Uppsala. Ett drygt år senare, den 28 november 1822, dog Carl av slag i en ålder av 11 år, 5 månader och 18 dagar. Familjen var då utfattig. Det får väl anses vara troligt att det var sviter av moderns misshandel som orsakade detta. 5 november 1825 dog häradsavdragaren själv av fylleri i en ålder av 39 år. Han hittades död på bonden Per Persson i St. Järstenas gård.
Tillbaka till begångna brott i Tillinge socken.