Vid Enköpings rådstuga den 6 maj 1581…..
…avhandlades ett slagsmål på Tillinge Storäng:
Hustru Margit, Olof Perssons hustru, samt Hustru Walborg, Anders Perssons fru, båda från "Humblesta" var inkallade för att de bevittnat slagsmålet. De berättade under ed att de hade slagit följe med Hans Klockare (från Tillinge) på väg hem från staden. På Storängen mötte de tre gluntar som hälsade på dem. Hans Klockare, som var drucken, tilltalade pojkarna men vad han sa hörde inte kvinnorna. Dessa svarade "Hansse tu ärst En skiön" varpå de gick sin väg. När Hans Klockare också kommit en bit på väg sa han: "Skal sådanna Ynglingar fixera En gammal garll", vände om och sprang efter dem. Han fick tag på den äldste av pojkarna och började hugga mot honom med en stor vedyxa. "Glunthen bar vp för sigh med sin yxe Och stegh wndan" men föll omkull. De andra två gluntarna, som såg att Hans kunde /skulle hugga yxan i deras fallne kamrat började kasta sten på klockaren. Det fick Hans Klockare att glömma sitt onda uppsåt och att börja springa undan, förföljd en bit av de två stenkastande pojkarna.
3 veckor efter denna händelse dog Hans Klockare. "Och tå wanckade pestilentie alle städes" står det noterat i ärendet. När han blev sjuk var han ute på "holmanar medh här hansses drengar" i samma socken, för att hugga timmer. Han blev sjuk under dagen och gick till "här Jogan på arnebergh" och bad om att få lov att gå och värma sig i dennes badstuga, eftersom han frös så mycket. Herr Jogan frågade honom då om han varit sjuk länge. Klockaren svarade att han blivit sjuk samma dag och före det hade han inte känt av något ont. Det sistnämda vittnade Per Skräddare om.
Detta vittnesmål tillsammans med de två kvinnornas berättelse föranledde rådsugurätten att i ärendet skriva "wårt stadz breff wppa til tinge wtij Trögden ther gluntarne skulle stå til Rätta". Vidare beskriver man att gluntarna var hemma i "Gåneesta" hos Mickel Olsson samt att två av dem dött vid samma tid som Hans Klockare - kanske dukade de alla alltså under av pesten?
(Källa: Enköpings stads tänkeböcker 1540-1595)
Vid Enköpings rådstuga den 13 mars 1587…..
…avhandlades en ögonskadad man från Hagby, Tillinge:
"... kom för Rettha en bonde j thillinge sochen benemd anderss j hagheby och klagade phå oloff Mårtthensson att han hadhe hugitt honom medh en kniff j ögatt, Men Wettnen sahe att thedh war Inthe santh, wttan han hadhe fallitt sielff phå kniffuen, Men dhogh the wisthe ther om till jngen wisso, och skulle förnende oloff then anderss j hageby för sin barskärarelön och för werck och sueda peninger - 10 mark och wartt hanss sack benåd till en daller för hanss fattighdhoms skull".
(Källa: Enköpings stads tänkeböcker 1540-1595)
I protokollet från Enköpings rådstuga den 8 april 1592…..
…står helt kort och koncist, att
"först kom för rätta Jönss Larson i hombelsta
hadhe taged Jonss Olsons hustru oloffuandes och fört henne heem till sig och förhulth henne iffrå sin Man någen tijdh, emoth Suerges Laagh
där före bötte han 10 daler och sedan förskaffade honom sin hustru igen".
Man kan ju fråga sig vad kvinnan ifråga tänkte om saken. Var hon månne nöjd med arrangemanget, eller blev hon helt enkelt kidnappad?
(Källa: Enköpings stads tänkeböcker 1540-1595)
Vid Åsunda häradsting den 2 maj 1599…..
"kom för Rätten Hustru kirstin J Mälby och thalade thill nogre bönde[r,] som J lyfthe hauffua gådt, för ens mans booth, och wore the 8, Huar för 10 Daler, och mansdråparenn bleff Döder, och somblige af Lyffthes mennen togo arffuet effther then som Dräpte, och bothen står obethalt,
Dömdes thill Lyffthesmennerne Ath bethale thet the loffuat hade, och tage sådann sin skade igenn, af Dråparens arf, thet the loffuade, ath bethale thill Tiugunndedagh Nästkommandes".
(Källa: Uppländska domböcker nr 5)
Vid Åsunda häradsting den 16 september 1599…..
…avhandlades en uppkommen handskada:
"Förlichtes Påwel i Hwappe med Lars Månsson, för Påwell hugg Lass månssons hand så hon ähr krumpen. skall gifue honom för sin swede och wärck: Dagzwärck och kost 20 Daler 10 Lodh sölff (silver) thill 20 Dagh och skall bötha
- Cronesaak -8 mark,
- Härredzhöffdings - 2 mark.
Sattes wijthe then ther först bryther och giffuer orsak thill Osemie och iche holler förlijkningh skall böthe 100 mark, thet dhe sielf samtychte och toges i händer wenner och wäl såthe".
(Källa: Uppländska domböcker nr 5)
Senast uppdaterad 2009-10-20
© Marie Andersson 1999-2024