Julkort
Redan vid förra sekelskiftet skickade man jul- och nyårshälsningar till varandra. Här är några exempel som sändes med 5-öres frimärke till Wiktor Eriksson, Tibble i Tillinge för ca 100 år sedan:
Julruska från 1919
Kring 1930 intervjuades Axel och Bernhardina Andersson från Öndesta i Tillinge om tidigare julseder i socknen. De berättade följande:
Julgran - julruska
Före 1880 kunde de inte minnas att man haft julgranar. Däremot hade de haft något som kallades julruska. Det var en lång stång med en krans av en- eller granris i toppen. Den sattes upp på julaftonen vid inkörsporten och skulle stå över hela julen. Julruskan, som också förkom på andra platser i Mälardalen, sattes upp tillskydd mot de onda makter, som under årets mörkaste tid lurade i skydd av mörkret och natten.
Julotta
Vid färden till julottan på juldagens morgon, skulle två ljus lysa i varje fönster. Vid hemkomsten drack man kaffe eller glögg, och sedan höll man sig i stillhet hela dagen.
Julbockarna
En annan säregen sed var de så kallade julbockarna, som kom på juldagens kväll. Vid 8-tiden på kvällen började man oroligt titta på klockan, och undra om inte julbockarna skulle komma snart, tro? Så hördes dämpade röster i förstugan och tunga fötter stampade snön av sig. Sedan knackade det på dörren. Inne i stugan stod man i spänd väntan. "Stig in!". Dörren öppnades och in stövlade några underligt utstyrda figurer. Det var utklädda pojkar. De var sotade i ansiktet och såg ganska förskräckliga ut, så det var inte underligt om de minsta blev rädda. "Vi är här för att handla med kokryddor" sa de. "Eller kanske ska det vara bränsle till spisen?" "Affärerna går trögt i det här huset, vi tar fram handklaveret!" Så tog de fram ett handklaver och folket i stugan fick lov att dansa med dem. Det var inte alla gånger som julbockarna kom vid så pass hygglig timme som vid 8-tiden. Ibland hände det, att de kom mitt i natten. Men de måste vara undan innan julsjungarna kom.
Julsjungarna
Julsjungare från Tillinge
Om julsjungarna hade Axel mycket att berätta. Han hade själv varit med som "kung" i många år, så han visste besked. Han berättade att tidigt om annandagens morgon kom "sjungarna" eller "julsjungarna". Ibland kunde man få besök av en tre, fyra parter på natten. Det var mest pojkarna i socknen som var med. Det var ett stort följe som kom. Först "kungen", så "knekten", de tre vise männen, Judas och stjärnföraren. Så var det också andra som var i följe som var utklädda på olika sätt. Kungen var grannast. Han hade på sig en båtformig hatt, som var gjord av hoplimmad papp. På båda sidor om hatten stod det skrivet "Konung Herodes". Framtill och baktill på hatten satt små tofsar av papper i olika färger. Kungen hade på sig som en hel uniform. Den hade blanka knappar och dessutom sattes band i färger och pappersgrannlåt och annat, så kungen blev riktigt grann. Knekten var utklädd som en lägre soldat i en uniform, som man lånat. På huvudet hade han en blå och röd polismössa. De tre vise männen hade runda hattar av papper. Runt om kanten nedtill var det uddar klippta, som var målade. De hade vita skjortor och ett rött band om livet. Men vi får inte glömma Judas! Han var sotad i ansiktet och hade gamla trasiga och lappade paltor på sig. På huvudet hade han en mössa som såg ut som en sockertopp. Alla var så rädda för Judas. Han tiggde pengar och skulle ha dem till ljus i stjärnan. De gick allesammans från gård till gård. Ibland for de ut till Sparrsätra socken också. Utanför fönstren sjöng de vissa sånger: "Vaken upp, sen ljus, se morgonstjärnan lyser klar.." Blev de så insläppta, sjöng de också då några sånger och sen skulle de förplägas med vad huset hade att bjuda på. Kungen läste upp några ord och de andra svarade. Man tyckte inte det var jul, förrän sjungarna kom!
Mor Bernhardina hade nedtecknat texten på en sång som sjungarna sjöng på annandags morgon:
"Se, hur härligt våra stjärnljus brinna!
Ack, se hur skenet lyser långt omkring!
Ack, så roligt kan man aldrig finna,
i någon mera lycklig syskonring!
Ack, se hur barnen längta allestädes,
att de till denna julen komma må.
Ack, se hur deras unga hjärtan glädes,
när de åter stjärnan skåda få!
Åter, goda fader goda moder,
nu en längtad julhelg inne är.
Åter få vi glädjas med varandra,
och fira Jesu Kristi födelse".
Intervjun hämtad från en artikel publicerad i Västmanlands Läns Tidning den 30 december 1944
© Marie Andersson 1999-2024