Lovisa Stråle (1843-1933) - också ett hårt och tufft levnadsöde

En gammal artikel från 1925 i UNT väckte min uppmärkamhet därför att det beskrev ett oerhört tufft levnadsöde och det fanns en liten, liten Tillinge-koppling. Här kommer en avskrift av artikeln:

"En Tillingekvinnas liv och leverne.

Lovisa Stråle, ja, under det namnet är hon vida känd. Egentligen heter hon Lovisa Velén, och enligt hennes egen berättelse föddes hon år 1843 i Tillinge socken utanför Enköping. Modern och en tvillingbroder förlorade hon redan vid födelsen, och ett halvt år senare omkom fadern genom drunkning. Familjen var då bosatt å Fånö gård i Löt, och, som den befann sig i mycket knappa omständigheter, utackorderades den lilla Lovisa på socknens bekostnad till en f d soldat, som hette Stråle, efter vilken hon sedan fick sitt namn. Hurudan uppfostran och vård hon erhöll i hemmet kan man förstå därav, att då tiden för skolgång var inne, hon istället fick bege sig ut i gårdarna för att tigga. Barnskaran i fosterhemmet var stor, och därför behövdes hennes hjälp för familjens underhåll.

En dag, då ett av de mindre barnen i hemmet råkade falla omkull och Lovisa fick skulden härför, tog fostermodern eldgaffeln för att aga den förment slarviga flickan, som tog till fötterna och, med fru Stråle i hack och häl, tog sin tillflykt till den nära intill liggande väderkvarnen, begav sig uppför kvarnvingen till toppen av kvarnen. Uppträdet bevittnades av mjölnaren och hans dräng, som togo ned flickan men motade hem gumman. Att återvända till hemmet var endast att utsätta sig för ytterligare hugg och slag, och då hon redan fått nog därav, begav hon sig till Ogesta skog, där hon åt sig uppförde en koja av jord och ris, än i dag kallad Lovisas grotta. Hon var då omkring 9 år gammal och skulle nog ha dukat under för höstkölden, om hon icke härdats genom att ofta om nätterna ha legat ute under en i närheten belägen bro, då hon rönt hård behandling i hemmet. Under dagarna besökte hon de intill skogen belägna gårdarna och erhöll emellanåt sysselsättning med att köra tröskverket. Efter slutat arbete återvände hon till sin grotta, svepte in sig i en skinnfäll, som hon fått av en bondgumma och sov som endast ett barn kan sova.

I sammanhang härmed nämnde hon, att det fanns gott om vargar i trakten på den tiden, men att de icke höllos i skogen under nätterna utan på fälten och invid gårdarna. Så gick tiden till julafton, då några drängar från Fånö gård, som voro ute för att hugga julgranar, funno henne sovande i kojan. De togo henne med till gården där hon fick fira julen. Snart fördes hon till ett hem i Lillsunda, där hon synes ha erhållit bättre uppfostran. Hon fick t o m gå i skola för en gammal gumma och lära sig läsa. Sedan hon gått och läst, erhöll hon plats som tjänarinna på åtskilliga ställen och kom slutligen till Enköping, där hon försörjde sig med att arbeta som dräng. Hon körde, sådde, skördade, grävde och uträttade sådant, som hör till jordbruksarbete. Men så blev det ont om arbete, och då köpte hon en gammal häst för 150 kr, och nu börjades ett nytt skede i hennes liv. Hon uppsökte hemmen, särskilt på landsbygden, och köpte lump och ben. Vida omkring reste hon, och västmanlänningarna nämnde hon med många vackra ord. Affärerna syntes ha gått bra, och så köpte hon en stuga i Fanna, som revs, när Folkets park anlades där. Hon köpte nu en annan stuga för 110 kr. Den var belägen i Litslena socken. Hästen har skattat åt förgängelsen, men spiltan där han stod, visar den språksamma gumman med en viss förtjusning. För närvarande gör hon vispar, och sitt potatisland sköter hon med största omsorg.

Inredningen i hennes stuga, som består av 2 rum utan förstuga, är den enklaste man kan tänka sig. Men saknas den yttre trevnaden, så skönjer man dess mer hos den ensliga åldringen en förnöjsamhet, som gränsar till det otroliga."

Bild på Lovisa Stråles stuga 1912 från Enköpings museum via Digitalt museum.

Hur mycket av den här berättelsen stämmer då med vad våra arkiv visar? Det finns helt klart delar som inte helt överensstämmer, men också omständigheter som  kan styrkas. Klart är att Lovisas stuga eldades upp när Folkets park (senare Motorgården) anlades. I Digitalt museum har Enköpings museum publicerat ett flertal bilder från när detta skedde 1912, se ovan och nedan.

Bilder från Enköpings museum, via Digitalt museum

Jag har ännu  inte lyckats hitta någon Lovisa som passar in i den här berättelsen i Tillinges kyrkböcker. Däremot finns en anteckning i Löts födelsebok, i slutet av år 1844,  där hon står som dotter till soldaten Johan Stråhle och hans hustru Maja Stina Krok på Vallby ägor i Löt och som född 30 november 1843 i Tillinge. Dopattesten ska inte ha kommit förrän 1845, enligt en anteckning i husförhörslängden. Lovisa finns också i inflyttningslängden till Löt, något som är lite ovanligt. Kan det vara tecken på att Lovisa faktiskt inte var deras biologiska barn, trots att det inte står något om det i Löts kyrkböcker?

(Värt att notera är att åren 1843-1844 troligen var rätt turbulenta i Prästgården i Tillinge, där  kyrkböckerna skulle föras: Prosten Alner, som skött föramlingen i 33 år, avled i september 1843. Någon ny präst utsågs inte förrän 1846, och under tiden sköttes ämbetet av ett par yngre vice pastorer).

Att familjen Ståhle nog levt ett hårt liv och bitvis utanför lagen framgår t ex av en anteckning 1839, då  soldathustrun fick genomgå uppenbar kyrkplikt i Löts kyrka för stöld. En dotter som föddes 1838 ska  ha dött och begravts utan att kyrkan noterat det, något som är högst ovanligt under den här tiden.   

Vad gäller Lovisa uppväxt kan man inte se annat än att hon var skriven hos Stråhle och hans hustru. 1859 dog hustrun, och efter det verkar Lovisa ha flyttat som piga till en frälsebonde i Vreta, Löt. 1861 flyttade hon därifrån till Klockaränkan Bergström i  Lindsunda, Villberga. Där blev hon kvar ett år. Efter det innehar hon pigtjänster hos några bönder i de närliggande socknarna.

1870 kom hon tillbaka till Villberga efter en sejour i Enköping (utan sedlighetsintyg, noterar prästen). Hon fick jobb som piga i Grillby hos Jan Andersson på Grillby nr 5. Vid den här tidpunkten hade hon ändrat sitt efternamn till Velén. Där föddes hennes (oäkta) dotter Lovisa Eleonora den 1871. 1880 fick hon ytterligare en (oäkta) dotter, Alma Josefina. då skriven på socknen. Vid folkräkningen 1890 bodde hon och yngsta dottern på Håra fattighus i Villberga, båda skrivna som fattighjon.

År 1900 stod Lovisa skriven som jordägare på Enköpings stads Norra område 12-15 Herrgården. Yngsta dottern bode där med henne, och är antecknad som sömmerska. Enligt uppgift i Digitalt museum bodde Lovisa i huset som syns på bilderna under åren 1895-1914.

Lovisa Josefina Wellén avled 15 mars 1933 av hjärnblödning  på ålderdomshemmet med adress Västra området 15 i Enköping.

Källor:

Kyrkböcker från Tillinge och Löts kyrkoböcker, Enköpings museum, www.digitaltmuseum.se, UNT mm.

Senast uppdaterad 2016-09-04