Den förgyllda tuppen på Tillinge kyrkas torn har gett namn åt en roman av författaren Jan Fridegård. Den som har läst boken vet att gamla soldaten From höll till uppe vid torntuppen efter sin död. Därifrån gjorde han utflykter i bygden, betraktade sin egen begravning och vakade över sin efterlämnade änka. Boken sägs ge uttryck för Fridegårds personliga tro på livet efter detta.
Fridegårds föräldrar bodde som statare på flera håll i trakten. Flertalet år var de bosatta i Ullunda i Tillinge. Där föddes tre av hans äldre systrar. Jan Fridegård själv ska ha "blivit tillverkad där" men föddes sedan året efter (1897) vid Hjulsta i Enköpings-Näs socken.
Jan Fridegårds far Johan Alfred Johansson (född From) ska ha stått som förebild för soldat From. Fadern gifte efter Fridegårds mors död om sig med en kvinna som ägde ett torp nära Tillinge kyrka, kallat Blomvreten. Där satt Fridegård själv och skrev romanen om Lars Hård.
Fadern Johan Alfred Johansson ligger begravd på Tillinge kyrkogård. På den låga stenen i gräsmattan står det "J. A. Johansson *1863 † 1941".
Källa: "Mälardalens sällsamheter" av Edvard Matz, "Jag, Jan Fridegård" (sammanställda texter) av Jan Fridegård.
Bakgrund.
År 1319 valdes den då blott treåriga Magnus Eriksson till kung vid Mora sten. Magnus farfar var Magnus Ladulås.
Det var en orolig tid för släkten: Hans far, hertig Erik och hans farbror, hertig Valdemar, hade fått svälta ihjäl i fångenskap på Nyköpingshus. Hans farbror, konung Birger, hade jagats ut ur riket och hans son, junker Magnus, hade avrättats.
Magnus var även kung av Norge. Längre fram lyckades han förvärva Skåne, Blekinge och södra Halland. Han härskade då över hela skandinaviska halvön.
Magnus fick dock till motståndare sina båda söner Erik och Håkan, sin svåger Albrekt av Mecklenburg samt den danske kungen Valdemar Atterdag. Magnus tvingades ge de södra landskapen förlorade för att vinna Valdemars hjälp mot de inhemska fienderna.
1364 valdes Albrekt av Mecklenburg till konung vid Mora sten. Han var son till svågern med samma namn och alltså systerson till Magnus. Den sistnämnde hade dock inte givit upp kampen om makten. Han började samarbeta med sonen Håkan, som var kung i Norge. Med en svensk-norsk här stod de båda i mars månad långt inne i Sverige. Över Östensbro tågade de in i Uppland...
Slaget
De båda kungarna, far och son, hade lämnat mycket folk bakom sig i Västerås och på andra platser. De räknade tydligen inte med något allvarligt motstånd. De hann inte ordna med förstärkningar. Eric Olai (död 1486) berättar i sin krönika att Magnus samlat en stor här. Kung Albrekt hade också samlat en här och "det hände sig så att de båda krigshärarna möttes vid Gaatha, som är en gles skog mellan Östensbro och en stor äng som utsträckt på längden sträcker sig mot väster från Tillinge kyrka". En hård strid utkämpades, och båda sidorna led förluster. "Ett dödsbringande nedslaktande försiggick. Strömmar av blod rinner. Svenskar anfaller svenskar. En broder skonar icke sin broder. En son nedgör och slaktar sin fader. Slutligen går segern till Albert, och konung Magnus tillfångatags, medans hans son flyr. Han fördes fången till Stockholm och kvarhålles under sju år i ett hemskt fängelse. Detta hände i Herrens år 1365 på måndagen efter söndagen 'Invocavit'. Man säger, att den skall ha varit Sankt Mattias - apostelns - dag. Men Håkan, konungens son, drog sig tillbaka medan striden rasade. Han tågade över bron Östensbro och rev upp den efter sig. På detta sätt undgick han fångenskap. Han skyndade så till Norge".
Datumet för slaget var troligen den 3 mars 1365. Det finns ett flertal källor, och de är inte alla helt samstämmiga.
Det finns flera sägner kring detta slag i Tillinge. Man pratar t ex om blodskällan vid Taxhuvud, som färgades röd av allt blod. Även sägnen om ett berg i Tillinge, kallat "bonda- eller skadaberg" kan ha en koppling till detta slag, även om de lär ha utspelats ett antal år senare. En stor skara bönder ska ha satt sig till motvärn mot Albrekts folk, men blivit dräpta där.
Det finns även berättelser om skatter, som hastigt måste gömmas undan för att inte falla i fiendehänder....
Källor: "Kärnhuset i riksäpplet", "Tillinge kyrka" och SOFI.
Senast uppdaterad 2008-01-14
© Marie Andersson 1999-2024