Uppgifter om när namnen i socken tidigast förekommit kommer att läggas ut på denna sida, men kan tillsvidare hittas här.
Kyrkans husförhörslängder hade ofta ett ortsregister på de första sidorna. Hur det såg ut i boken som täcker 1772-1778 kan du läsa här.
Av stort intresse för många oss som idag lever och verkar i Tillinge socken, är de minnen som finns nedtecknade av generationerna före oss. Via Alvar Lindell fick jag för några år sedan tillgång till hans far Arthurs handskrivna minnesanteckningar, tillsammans med ett löfte om att få lägga ut dem här på hemsidan. Så här kommer nu några valda delar om Gamla boplatser i Tillinge socken:
Flankborör: ...."är belägen där Dorsilla, Tillinge prästgård, Vreta, Hansta, Vappa, Hållingsbo, Vela jordområde förenas på en punkt. Något föregående om denna boplats vet jag ej. De som sist bebodde Flankborör var makarna Åkerblom. På ett obemärkt sätt, på denna avlägset belägna plats, bidrog även de till samhällets gemensamma bästa. De fostrade sina barn till goda samhällsmedborgare som sökte sin livsgärning på andra orter"..... ....."Något av de första åren på 1900-talet behövde ej makarna Åkerblom sitt hem längre, då blev Flankeborör utplånat."
Myggbo och Lugnet: "En boplats som har läget liknande den föregående är Myggbo. Den är belägen på gränsen till Mälby, Dorsilla, Myrby, Hummelsta"... ... "På 1890-talet bodde där ett par makar Pettersson, fd lantbrukare"...
..."Till Myggbo flyttade 1903 ett par andra makar Pettersson. De var smålänningar till börden. De brukade tidigare torpet Lugnet som tillhörde Mälby gård och var beläget i skogen sydost ifrån torpet Uggebo. På torpet fanns en nödtorftig bostad, ett litet gammalt uthus och en liten jordareal. Arbeta fick han göra vid gården för torpet och för deras livsuppehälle. För dem blev flyttningen till Myggbo ej några stora förändringar, de endast bytte bostad i skogen. Genom att flytta från torpet befriade han sig från skyldigheten att arbeta vid gården. De började bli gamla och ansåg att Myggbo för dem skulle bli en lugnare bostad på ålderns dagar."... ...De bodde kvar i Myggbo så länge båda makarna levde. Pettersson dog först, sedan tog barnbarnen vård om Farmor. Boplatsen vid Myggbo blev utplånad sedan makarna Pettersson lämnat den."
Dorsilla dalarna: "Det förekom även förr att de byggde sina bostäder i sammanslutna grupper. En sådan bebyggelse fanns före laga skiftet 1862 i det så kallade Dorsilla dalarna. Den var belägen på den nuvarande Akademigården söder om skogen, på gränsen mellan åkerjord och skog. Att detta bebyggelseområde har fått namnet Dalarna torde bero på det nordliga läge och långa avstånd från byn, där alla gårdar var belägna. Det liknades vid landskapet Dalarna i förhållande till Uppland i läge" ...
..."namn som jag hört berättas är Ekblom från soldatstället för Dorsilla. Sedan han på ålderns dagar slutat som soldat är han i gamla kyrkoprotokoll nämnd som orgeltrampare i kyrkan"...
..."Korsgård, han gick också under namnet Kobotarn. Av namnet förstår vi att han var den tidens djurläkare, han gav råd och anvisningar då det var något fel på boskapen. En son till honom blev soldat för Myrby och fick namnet Malm."
"Hjortsberg var också en av dem som hade sin bostad här. En son till honom blev vaktmästare vid sjukstugan i Enköping. På den platsen fanns han kvar vid sekelskiftet."
"Lindström. också en som jag hörde berättas om. Han var smålänning till börden. Då han gick från sin hembygd för att söka sin livsuppgift kom han att stanna i Uppland och bosatte sig i Dorsilla dalarna. Han var smed till yrket. Intill kojan där han bodde byggde han en smedja som blev hans arbetsplats. Han tillverkade på den tiden bruklig jordbruksredskap, samt även andra förekommande smidesarbeten. Han är nämnd i en kyrkans gammal protokollbok. För att hindra fortsättning på sprickbildning i valvet framme i koret i kyrkan, sammanband man kyrkväggarna med järnskenor. Detta arbete utfördes av Lindström i Dorsilla. Denne Lindström har en son som också deltog i fars smidesarbete, hans namn var Karl Johan Lindström".
"Bebyggelsen i Dorsilla dalarna blev utplånad efter laga skiftet emedan de ej ägde den jord de byggt sina kojor på."
Bark-Majas koja: ..."En gammal boplats har det också varit där Vindsberga, Dorsilla gränsen förenar sig med Mälby gränsen. Denna boplats minns jag från min ungdom kallas för Bark-Majas koja. Den odlade jord som är belägen här i skogen och hör Mälby till har namnet Barkvreten. Om en person med namnet Maja någon gång i tiden har bott där, blev alltså dessa namn förenade. Någon bebyggelse där vet jag ej något om, men grundstenarna efter bebyggelsen finns kvar och vittnar om att sägnen en gång har varit förenad med verkligheten. Cirka 50 meter söder om denna boplats på gränsen mellan åker och skogsmark finns en rund plats med svart jord, cirka 3 meter i diameter. Den skiljer sig tydligt från den omkring befintliga jorden."
Byttens koja: ..."En boplats på Mälby skog som sägnen berättar om är Byttens koja. En krigsfånge som har lyckats fly från sin fångenskap och hålla sig dold i Mälby skog i västra delen, där han beredde en jordkula till vistelseort. Sägnen förmäler att han även beredde sig en arbetsplats, han tillverkade laggkärl, så kallade byttor, som användes till hushållskärl och därigenom fick boplatsen namnet Byttens koja"
Källa: Arthur Lindells handskrifter
© Marie Andersson 1999-2024