En flicka föddes den 14 januari 1837 på Hansta ägor. Föräldrarna var den före detta soldaten Eric Hoff och hans hustru Anna Stina Ersdotter. Hon döptes dagen efter till Sofia Mathilda. Fadern var vid hennes födelse 50 år gammal, och modern 43 år. Det fanns sedan tidigare minst 6 äldre syskon. Två av de äldre systrarna som bodde hemma hade också ett ”oäkta” barn var.
Prästen skrev i husförhörslängden för åren 1841-45 att ”Hela huset upptaget på fattiglistan” och om fadern att hans ”Frejd (är) oklandrad”. Han skriver också om de två som har fått ”oäkta” barn att de är ”Deflorata”, en omskrivning för att de inte längre var jungfrur. En tämligen onödig kommentar kan man tycka, då de nu dessutom fått ytterligare ett varsitt ”oäkta” barn… I huset på Hansta ägor bodde under den perioden totalt 12 personer.
I februari 1854, då Sofia Mathida – eller Tilda som hon skulle komma att kallas – var 17 år, avled båda föräldrarna med tre dagars mellanrum. Modern dog av bröstsjuka medan faderns död tre dagar senare skedde av okänd orsak. De begravs samma dag, den 11 februari. Tilda, som för övrigt kunde läsa försvarligt innantill enligt prästens betyg, flyttade då till Enköping. Några år senare, 1859, var hon åter i Tillinge, som piga hos sin syster, som gift sig med soldaten Flink i Drällsta. Året efter fick hon tjänst hos en bonde i Alma. Påföljande år, 1861, fanns hon som piga hos bonden i Åby.
Från 1863 i november står hon skriven som före detta piga hos bonden vid Dannvikshemmanet i Hagby. Det året i februari har hon också fått sitt första barn, dottern Selma Gustava. Barnet är ”oäkta”, fadern är inte angiven. I februari 1865 föddes sedan nästa barn, sonen Johan Alfred. 1869 föddes hennes tredje barn, sonen Fredrik Wilhelm. Tilda står då angiven som fattighjon.
Från 1871 skrevs Tilda och hennes lilla familj på fyra barn – den sista, dottern Hulda Matilda, föddes 1875 – på Hagby ägor. Barnen verkar ha fått olika efternamn, som kan indikera deras fäders förnamn: Andersson, Pettersson och Eriksson. Samtliga dock mycket vanliga namn inom socknen!
1884 den 17 mars, 47 år gammal, avled Tilda. Inte hemma på Hagby ägor utan vid Fyrkanten i Vappa. Man trodde först att det var av nervfeber, men snabbt kom ryktesspridningen igång om att hon inte dött en naturlig död, utan att hon ska ha intagit fosfor i syfte att fördriva ett foster. Detta anmäldes då till länsman, som författade en skrivelse till kungens befallningshavare i Uppsala. Begravningen var planerad till den 21 mars klockan halv fem, men fick skjutas upp eftersom ovan nämnda skrivelse resulterade i att kroppen skulle obduceras först.
ur Tillinge dödbok 1884
Obduktionen ägde så rum i Tillinge sockenstuga (belägen där kyrkskolan senare byggdes) i början av april. Där framkom, enligt en skrivelse från kungens befallningshavare i Uppsala som anlände till Tillinge den 19 maj, att provinsialläkaren A W Ihrfors ansåg dödsorsaken var fosforförgiftning. Länsman Bergquist genomförde då en undersökning och anträffade ett av Tilda Hoff framfött men ofullgånget foster (troligen i femte månaden) som hon ”lagt å lönn”. För detta hade hon troligen straffats med straffarbete, om hon varit i livet.
Kvitto från Tillinge fattigkassa år 1884
Begravningen av Tilda ägde sedan rum den 28 maj 1884.
När Axel Ihrfors, som distriktsläkare i Enköping, lämnade in sin årsberättelse över 1884 till medicinalstyrelsen nämner han också denna obduktion som en av flera ämbetsförrättningar: ”April 5, resa till Tillinge; obduktion å liket efter ogifta Mathilda Hoff, död genom fosforförgiftning; protokoll jämte likdelar insända d 9 april, fullständiga handlingar d 13 maj.”
Källor:
Kyrkböcker från Tillinge samt Fattigvårdsprotokoll och kassa från samma socken.
Senast uppdaterad 2013-06-02
© Marie Andersson 1999-2024